Det har som bekant varit ett tufft 2017. Mycket av det som hände mot slutet av året har jag bestämt mig för att inte ”ta tag i”. Jag har helt enkelt stängt av mig själv från att känna för att jag har känt att jag inte orkar mer. Det är mycket som har hänt inom familjen/släkten och någonstans finns det en gräns för vad jag orkar med rent känslomässigt. Det har varit lättare att bara stänga av även om jag vet att det inte alltid är det bästa.
I fredags kväll var jag på ett härligt yogaevent som Josefine höll i tillsammans med Naked. Vi började med att måla t-shirts i neonfärger som sedan lyste i uv-ljus. Sen fick vi kroppsmålning av en grym tjej, Evgenia, som du hittar här. När yogapasset inleddes med en kundalini-mediation var det som att trycka på en knapp inne i mig. Alla tårar som jag har hållit inne så länge valde att komma ut. Det var helt fantastiskt. Men också jobbigt.
Foto: Matilda Kjell
Alla hade ögonbindlar på sig under den första meditationen så det var ändå befriande på något sätt att bara låta tårarna rinna. Jag insåg under yogan att det var alldeles för längesen jag lyssnade på min inre röst och på mina egna tankar. Jag har ju medvetet stängt av så jag blev egentligen inte förvånad över min reaktion.
Så härligt och fint event. Jag skulle också vilja hålla i ett event snart igen. Det är något väldigt speciellt med det.
Josefine är världens gulligaste tjej. Hon har retreats i bland annat Indien. Dit skulle jag verkligen vilja åka. Foto: Matilda Kjell
Så fint det ser ut och vilket roligt tema 😀
Åh, känner igen mig! Kör kundalini ganska ofta (i Täby C, kan verkligen rekommendera!) och flera gånger har jag fått sånt känslopåslag, bara gråtit och gråtit. Jobbigt men ändå skönt och befriande på något sätt när känslorna får komma ut.
Stor kram till dig ❤️