Ibland slår det mig hur bra allting faktiskt är. Visst att jag kan känna oro över saker eller tycka att andra saker är tråkiga. Men överlag är mitt liv helt fantastiskt och det är lätt hänt att jag rusar på i 180 utan att stanna upp och reflektera över det jag har. Jag tänker ofta ”nästa helg ska jag” eller ”om jag bara hade det här” istället för att njuta av nuet. Jag tror det är viktigt att påminna sig själv en stund varje dag om det man har och allt man faktiskt mår bra av.
Sen är livet en riktig bergodalbana. Ena dagen kan allt vara på topp medans man dagen efter får ett sjukdomsbesked eller att någon har gått bort alldeles för tidigt. Vet ni? En dag ska vi dö. Men alla dagar fram tills dess ska vi leva!
Nu ska jag njuta till max av tre dagar här nere i Skåne med mina tjejkompisar. Inte fundera på nästa vecka eller allt som komma skall. Nu vill jag leva!
Båstad 2007. 12 år sen sist. Det har hänt en del!
Jag har ofta varit den som stressar upp mig för allt tills jag träffade min sambo 🙂 Livet är härligt gäller bara att ta vara på det ♥️
Jag trodde jag levde ett bra liv. Hade ett bra förhållande. Sen hände något. Jag började reflektera. Jag vaknade upp en dag och var inte kär längre. Och jag lämnade allt. Jag hittade D. Jag hittade hem. Alla mina vänner säger att de aldrig sett mina ögon lysa som nu. Att det är en sån stor skillnad efter att D kom in i mitt liv och vi började skriva mer till varandra, efter sju månaders ”vänskap”. Vi har velat ha varandra i månader men stått emot. Jag hade ju ett förhållande som jag trodde var bra. Jag stod emot. Han var den mest enastående person jag träffat. Snygg. Intelligent. Rolig. Omtänksam. Men jag hade det bra. Jag hade ett förhållande.
Sen snubblade jag på väg till parkeringen efter skolan en dag och han hjälpte mig upp. Det räckte. Den kontakten. Hans fingrar runt mina armar. Och hela mitt liv ställdes på ända. Jag kunde inte släppa det. Släppa känslan. Släppa honom. Jag hade fortfarande sambo då. Trodde fortfarande att det var bra. Ett bra liv. Ett bra förhållande. 11 dagar senare hämtade jag honom på flygplatsen och jag har aldrig känt mig mer levande än nu ❤️