Igår var jag och Angelica iväg på middag med Johanna, Helena och Blomman vid klipporna i kvällssolen. Vi köpte med oss hämtmat och tog sen ett svalkande dopp i havet. Det är stunder som dessa som jag kommer att minnas när höstrusket kommer. Ljumma sommarkvällar med vänner som betyder så mycket. Älskar det!
Ikväll ska vi på en annan strandmiddag med flera kompisar men bland annat med en vän till mig som jag inte kunnat träffa på väldigt länge. Att få umgås med henne igen efter många långa månader ifrån varandra kommer bli magiskt. När det är som det är med Covid tar iallafall inte jag någonting för givet längre. Det viktiga i livet är nu ännu viktigare och det är lättare att prioritera tycker jag. Sen gör jag såklart saker som jag inte kommer att minnas för resten av livet också, men att få samla på små guldkorn just nu är ovärderligt.
Älskade vänner! Vi var vid ett naturreservat som ligger ganska nära oss.
Monkey var också med och badade. Hon älskar verkligen vatten!
Posen is still going strong. Den är som ett signum för mitt 2020.
Ett fält av korn (tror jag).
Nybadad och tacksam över livet och allt det ger.
Tack sommaren för allt du gett oss! Det känns lite konstigt med tanke på pandemin som pågar, vårdpersonal sliter och får ingen semester, många blir av med jobbet, förlorar nära och kära mm.
Absolut! Jag borde såklart lagt till en mening om det också. Men tänker att man måste få vara tacksam för de små stunderna som är positiva. Alla vet vi att det pågår en pandemi utan att jag lyfter det i varje inlägg. Kram J
Förstår absolut din kommentar Lena, samtidigt som vi kan vara glada och tacksamma för det vi har. Jag är glad och tacksam varje dag för att ingen i min närhet drabbats hårt av covid-19. Jag är även tacksam över att min sommar tillsammans med familjen varit fantastisk. Jag måste få känna detta för ingen vårdpersonal/annan människa blir gladare/piggare för att jag har en dålig sommar.