Jag hade en kort period för ett tag sen när jag smet upp för alla andra i huset vaknade. Jag tyckte att det var så himla mysigt att tassa ner för trappen och knäppa på kaffebryggaren och vakna till liv innan hela familjen gjorde det. Dock gick den perioden över när jag fick svårare att somna och fick för få timmars sömn för att vakna pigg vid 06. Imorse ställde jag dock klockan och kunde gå upp före alla andra. Tystheten som är i huset då är väldigt speciell och så stor kontrast från livet och rörelsen som är på dagarna.
Idag är det min tur att vabba igen och det ska bli mysigt! Båda barnen är egentligen friska nu men vi tar det säkra före det osäkra och håller dom hemma några extra dagar. Jag hoppas och tror att båda kan gå på förskolan igen på måndag. För mig är det skönt att vara hemma med barnen i den sorgen jag är i just nu. Dom ger mig kärlek, närhet och tröst. Jag och Elsa har pratat mycket om himlen och vad som händer när man dör. Det är en klurig fråga men jag försöker lägga det på hennes nivå. Jag tycker att det är viktigt att visa för Elsa att alla känslor är okej att känna. Hon har tröstat mig med kramar och gosedjur.
