En glaciär på Svalbard är det närmsta jag har kommit himlen. När vi åkte fram på snöskotern och mötte solen där uppe rann tårarna så mycket och jag kan inte sluta tänka på den stunden. Jag hoppas och tror att det ser ut så när man kommer till himlen, fast kanske inte riktigt att det ska vara -30 grader där. Jag vill ha mer av naturen. Jag vill känna alla väder och vara närmre naturen än vad jag är idag. Jag kan tänka mig att det är helt fantastiskt att bo precis vid havet även fast folk säger att det blåser mycket. Jag gillar när det blåser. Jag har helt enkelt blivit väderfrälst eller besatt beroende på hur man ser det.
Så fort Angelica blivit frisk från sin förkylning ska vi ta ett vinterdopp. Jag är så sugen på det. Att känna det kalla kalla vattnet mot huden. Jag ser framför mig att det kommer vara en uppfriskande och lätt plågsam men upplyftande upplevelse. Jag och Angelica pratar bland annat om Svalbard och vår besatthet av naturen i senaste avsnittet av Tvillingpodden som du hittar HÄR. Lägg gärna ut en bild på Instagram eller insta storys och tagga oss för att visa vad ni gör när ni lyssnar. Jag älskar när ni gör det. Förra veckan fick Tvillingpodden bland annat befinna sig i Thailand. Mys!
Älskade älskade minusgraderna på Svalbard.
Tips från coachen är att inte sminka sig på det här viset när man är ute i minusgrader. Mina ögon rann så mycket.
