Jessica Lagergrens

Jag fick en fråga om familjerådgivningen och på vilket sätt den har hjälpt oss i vår relation. För min del känner jag att den har varit helt avgörande för att vi fortfarande är tillsammans idag. Vid den här tiden förra året var vi verkligen på väg isär. Vi gjorde mer saker ifrån varandra än med varandra. Ett tips som en del kanske får när en relation börjar knaka är att man ska umgås mer med varandra för att hitta tillbaka. Det var inte aktuellt för oss. Inte för mig iallafall. Ju sämre vår relation blev, desto mer ville jag bort.

När vi till slut tog tag i familjerådgivningsbiten (som jag var så emot från början) så blev allt så mycket bättre. Vi hade liksom fastnat i vår kommunikation. Ibbe tyckte en sak och jag en annan och sen kom vi inte vidare. Han var så stark i sina åsikter och jag i mina och vi kompromissade inte. Vi fick hjälp av samtalsterapeuten att förstå varandra. Att vi ibland vill samma sak men uttrycker det olika.
I de flesta fall när Ibbe och jag tjafsar med varandra så är det för att vi har förväntningar som vi inte talar om för varandra. Man vill gärna att den andra ska kunna läsa ens tankar eller åtminstone kunna läsa av en stämning och förstå hur man tänker. Men det är faktiskt inte ett krav man kan ställa på sin partner. Det går inte att läsa tankar. Och hur larvigt det än känns att kommunicera om minsta lilla så hjälper det så otroligt mycket i ett stressigt småbarnsliv. Prata, prata och prata.
Nu när vi fastnar kan vi säga till varandra ”stopp, vi tar det här i familjerådgivningen istället för vi kommer inte längre nu”: Det är en skön känsla att få hjälp utifrån och det enda jag kan ångra med familjerådgivningen är att vi inte tog hjälp tidigare. Jag tyckte från början att det kändes som ett nederlag och slutet på vår relation. Det var tvärtom den bästa investeringen vi har gjort i vårt förhållande.
Min fina lilla familj. Värd att kämpa för.