Igår när jag satt och pluggade teori blev jag paniktrött. Sådär trött som att man tagit en sömntablett och inte kan hålla ögonen öppna. Jag la mig ner i soffan och skulle blunda en stund. När jag vaknade till var jag mer död än levande – och kissnödig. När jag kissade slog det mig att det var exakt så förlossningen med Elsa startade. Jag städade, blev trött, somnade, vaknade, kissade – och vattnet gick. Som tur var gick inte vattnet igår så ingen förlossning på gång än. Men känslan var exakt ”nu är det dags”.
Imorgon bitti ska jag på aurorasamtal och prata igenom förlossningen med Elsa. Det är verkligen med blandade känslor jag gör det. Det känns viktigt men också jobbigt. På pappret var förlossningen helt normal och utan komplikationer men min upplevelse är en annan och det blir intressant att se hur mycket jag minns när vi börjar prata igenom det som var och framförallt hur jag kommer att reagera.
Jag hade exakt samma känsla förra veckan, var helt övertygad om att vattnet var på väg att gå! Dagen efter packade jag en väska ”ifall att”. Den får stå färdigpackad i klädkammaren tills det bär iväg, även om det dröjer flera veckor till, haha ??
Hej jag går oxå på auroasamtal, varit iväg på 2 st o ska gå på fler.
Min upplevelse är annat mot pappret. Det hela slutade med akut snitt men det är tydligen inte det som är min ”spärr” utan det som hände innan.
Hoppas du oxå får bra samtal. Kram
Oj vad spännande att det börjar närma sig så mycket men än är det väl inte dags?
Håller tummarna för att det ska gå bra för dig och det tror jag att det kommer att göra ska du se.
Fina du, kämpa på med allt du har, är otroligt impad över hur du ens orkar tänka tanken att plugga teori men lika bra kanske, för jag kämpar på med mina två barn och med att försöka ta körkortet.