Idag har vi gått in i gravidvecka 37 och den här graviditeten börjar lida mot sitt slut. När jag blev gravid med lillasyster tänkte jag att det nog är sista graviditeten men det kan jag verkligen inte säga nu. Det kommer säkert kännas komplett och alldeles lagom för oss med två barn, men tanken på att aldrig någonsin vara gravid igen känns ändå helt fel.
Nu är det uppkörning som står näst på schemat och när jag har klarat körkortet får lillasyster gärna komma på en gång. För mig behöver hon inte vänta till 8 juli när beräknad födelse är. Jag känner mig inte klar med graviditeten men jag längtar efter henne så mycket nu. Jag har gått igenom gamla bilder på Elsa och har helt glömt att hon varit så liten. Det känns som att hon alltid har varit 3-4 år. Otroligt vad tiden har gått fort!
Se bara på den här lilla handen.
Tänk att hon ligger där i mitten av sängen. Man ser henne knappt.
Min skruttunge!
Så liten Elsa.
Här är hon bara några veckor gammal.
Nyföding!
Några dagar gammal.
Här hade vattnet gått i vecka 38+4. Hon kom exakt ett dygn senare.
Alltså jag känner som du, Vi kommer vara färdiga när vår trea är ute, men ska jag aldrig mer få vara gravid? Bära barn och föda? Känns hemskt! Är heller inte klar med denna graviditeten och bebis får gärna stanna inne till BF 9/7 så man hinner bli trött på det ?
Åååååh snart är hon här! Själv har jag nedräkning, 8 dagar till snitt. Känns overkligt att veta att lillebror kommer en specifik dag och det känns även overkligt att man snart är tvåbarnsförälder! ??❤️
Kan du inte berätta mer om samtalet du hade om förra förlossningen och hur dina tankar och känslor går just nu inför kommande? Om det känns okej att skriva om det såklart?