Jessica Lagergrens

Hemma igen från vattengympan. Innan jag åkte dit stressade jag in i duschen för att raka mina lurviga ben. Jag har inte rakat dem sen dackefejden, och ja det var ju ett tag sedan. Snabb som man är slant jag med hyveln och fick med mig en rejäl bit hud, så blodet sprutade i princip. Ut ur duschen, trycka papper emot, leta plåster, hittar inget plåster. What would McGyver do? Bollade ihop en tuss papper och tejpade benet med hederlig gammal kontorstejp. Funkade finfint – tills jag hamnade i vattnet. Vid första hoppet lossnade detta enligt mig fantastiska förband. Jag fick panik. VAR tog det vägen? Poolen var full av gravida kvinnor och där hetsade jag runt likt Jack Dawson i Titanic när han letar efter nyckeln till grinden på botten. En annan deltagare frågade: ”Tappade du nått eller”. Jag: ”eeeehhh…ja..mitt…ehh…plåster”. Hon: ”Det flyter runt nått där” och pekade bortåt. Snabb som en vessla dök jag bort och hämtade ett mkt mkt mkt blodigt förband. Så pass jävla ofräscht. Tack gode gud för att det inte fanns några hajar i poolen. Då hade det varit mors och goodbye för samtliga preggos.

Hur som helst. Vattengympan kunde börja på allvar och jag hoppade runt som aldrig förr. Helt plöstligt skulle vi ta varandra i händerna och hoppa runt i en ring. Efter flera varvs hoppande med mungiporna uppe vid öronen råkade jag snegla ned över mina bröst. Där var den. Den numera mörka, väldigt styva bröstvårtan guppade likt ett flöte på vattenytan. Undrar hur länge den hade varit där ute och sett dagens ljus…
Kontentan av det hela. Nästa gång skiter jag i att raka benen och jag kommer att täcka mina vilda bröstvårtor med en rejäl baddräkt, för allas trevnad.

Och fnittret då? Ja… När sjukgymnasten (som för övrigt är en av mina bästa kompisars mamma) sa: ”Och så sätter ni er ordentligt på korven!” Ja..då dog jag! Jag fick kväva mitt skrattanfall under vattenytan. Har man barnslig humor så har man. (Korven var en sån där flytkorv ni vet.)