Inlägget innehåller annonslänkar
Jag älskar djur. Jag har alltid älskat djur och är så glad över att vi har Signe och att Angelica har Monkey. Sen är jag överlycklig över vår lilla häst Hugo såklart! Men jag längtar efter en till katt. Ibbe längtar inte. Jag tycker att det är svårt när man tycker så olika och blir frustrerad av det. Jag förstår såklart att man inte låter en till liten familjemedlem flytta in utan att alla är överens, men det är alltid så att nej vinner över ja. Det må bara barnsligt att känna som jag gör, men det blir lite som att jag förvandlas till ett barn som känner att jag vill tjata mig till en till katt.
Har ni några husdjur? Jag och Angelica fick vårt allra första husdjur av vår moster när vi var 6 år. Det var ett lurvigt, långhårigt marsvin som hette Chiccolina. Efter det fick vi med tiden ytterligare två marsvin. Den högsta drömmen som liten som nog är en väldigt vanlig husdjursdröm var att ha en hund. Den drömmen blev till verklighet när vi fyllde 15 år. En yorkshireterrier, Mimmi.
Under åren när vi bodde hemma hade vi allt från gerbiler och hamster till undulat och hoppande bönor. När jag sen flyttade hemifrån fick Signe flytta in hos mig och hon blir snart 9år. Det var så många som skrev till mig på instagram igår att de har varit i en liknande situation och att de då skaffade en katt, fast mot partnerns vilja. Jag vill inte göra så mot Ibbe men önskar så mycket att han skulle ändra sig.
Den här fick jag skickad till mig igår. Hehe.
I gethagen! Djur ger så mycket vilket djur det än är!
Jackan kommer från KappAhl, jeansen från Gina Tricot och mössan från Carin Wester. Carin Wester Gina Tricot (annonslänkar)
Samma läge för mig. Men mitt JA vann och katten flyttar in på fredag ?
Men åh vad kul!!! 😀 Kram J
Kanske ville jag ha djur som barn, precis som alla andra. Som vuxen ser jag bara en massa jobb. Städning för att det är hår överallt etc. Vi har väldigt många katter i vårt område, utekatt är ett otyg. Man kan inte ha öppet någonstans utan att katterna smiter in, dom gör både det ena och andra i rabatter och odlingslådor, inte så kul.
Jag må låta lite trist nu men tycker ändå att vid större beslut, som ett husdjur eller liknande ändå är, så bör nej ha veto. Tror det kan skapa stora slitningar i relationen annars.
Så sant! Nej vinner alltid över ja
Tufft när det gäller att man som jag vill ha fler barn. Hur gör man då
Åh <3 Hoppas det löser sig. tror tyvärr det är ett gemensamt beslut med då det har mycket med ekonomi och tid att göra. Kom inte frågan på tal innan ni skaffade ert första barn? Du kanske kan höra varför han inte vill ha fler barn? Min man och jag väntar nu vårt första barn, vi har alltid under hela vår tid tillsammans varit ense om att vi vill ha ett eller max två barn. Min kompis har tre barn och vill gärna ha fyra men hennes man har sagt nej, han har sagt att de får ägna sin tid åt de tre fina barn de har och klara av det. det är en så svår situation men absolut ett gemensamt beslut. Han en gammal vän som tänkte försöka bli gravid utan att hennes kille visste det för att han inte var redo för barn, det är bara fel.
Hej och tack för en härlig blogg! Var kommer den fina rosa tröjan ifrån??Kram
För lite mer än en månad sen flyttade en kritvit, fluffig liten kattunge hem till mig och min kille. Något jag ALDRIG trodde skulle hända. Han var ingen kattmänniska och hans familjehund gick bort för 1,5 år sen och det tog han hårt.
Kattungen eller Einar som han heter var inte ens min idé, utan kom från han. Det började för flera månader sen, när jag skickade en gullig katt till han och skrev ”vill ha!” (slutade med att mamma tog den katten dock) och sen började han emellanåt skicka gulliga kattungar på blocket till mig. Den på Einar fick mig att skrika för han var(är) SÅÅ SÖT! Med olikfärgade ögon och fluffig vit päls ? då sa min kille bara du får ringa om du vill ha han(vilket han vet att jag hatar) men med lite pepp från min syster så ringde jag och nu har vi världens finaste kattunge ? med andra ord, det kan vända när som?! Jag har aldrig ens nämnt att jag ville ha en katt och sen hade jag helt plötsligt en!
Vår 10-åriga katt följde med huset vi köpte. Jag frågade inte ens min man, ägaren sa att han skulle ta ut och skjuta katten om vi inte ville ha den för dom hittade ingen annan som ville ha den. Det var liksom inget att ens fundera på ?
Skulle också vilja ha en till katt men vi funderar på att flytta när barnen blir större, vill inte ta med katter från landet ner till ett samhälle med massa trafik. Så får njuta av den jag har tills vidare ?
Det där med att nej alltid ska vinna över ja tycker jag också är trist i vissa situationer ?