Det har varit en vidrig natt. Och en hemsk fredagskväll. Jag har alltid så höga förväntningar på saker och blir ofta besviken. Ska man sänka sina förväntningar på livet då och gå runt och vara lagom nöjd? Jag har dock ett stort problem. Jag talar sällan om mina förväntningar. Hur ska man då kunna ens försöka leva upp till dom? Jag är sämst på att prata. Jag vill bara stänga in mig i ett rum och vara ifred när jag är arg. Och jag kan vara arg länge. Jag och Ibbe bråkar just nu – om allt. Jag som hade sett fram emot helg längtar nu till måndag. Hur blir ni när ni är arga? Ältar ni och smäller i dörrar, eller går undan och stänger in er som jag?
Tur att Snyltis är så gullig.
Jag är galen. Elakare människa än mig finns nog inte. Min man är den finaste, snällaste och lugnaste. I 5 år har vi varit ihop, en gång väste han ”jävla kärring”. Det är det värsta han kallat mig. Jag är dum och elak så fort jag öppnar ögonen, allt han gör är fel 🙁 försöker att ändra mig men det går inte. Borde gå till en psykolog för att hitta verktyg att använda när jag blir såhär arg. Egentligen är jag frustrerad över vår sits, en ettåring som inte sover på natten och som över lag är rätt missnöjd och gnällig. En vacker dag kommer han nog ta sitt pick och pack. Han förtjänar så mycket bättre!
Exakt så var det för oss också – men det går över nu är våran pojke 5 månader och vi är så lyckliga (och sams) hela, lilla familjen! Snart är ni också här och de där bråken ett minne blott
En gång smällde jag igen en dörr så hårt att den sprack SÅÅÅ sa en del om mitt konstnärliga temperament haha 🙂 har dock blivit lite mildare med åren. Tror det är bra att meditera på saker då brukar de svalna och plana ut man får ett annat perspektiv på saker.
Idag har jag lyxiga glampingtips på bloggen 🙂
Önskar dig en solig ny vecka
LOVE Maria Inredning – it’s Swedish for decor
Låter som mig och min fru.
Vi fick vårt första barn i december 14 (han är nu snart 7 månader). Vi brukar om allt. Och jag tror att det beror på att vi både är trötta, vår son vaknar ca 10 ggr per natt och på dagarna är han väldigt på. Vi är utmattade och trötta så jag tror asg vi har lättare att bli irriterade och börja bråka. Men tänker att det är en fas. Vi båda vet att vi älskat varandra!
Jag tror det gäller att inte ha så stora förväntningar på livet. Livet är fantastiskt men det blir nästan aldrig som man tänkt sig:). Sedan tror jag det är viktigt att se lycka i stort och smått. När det gäller bråk brukar jag arg en liten stund och sedan blir jag och sambon sams. Ni har genomgått det största man kan göra och det är en intensiv berg och dalbana när man blir förälder för första gången . Det är inte konstigt att det uppstår bråk. Men det går över och man går in i nya faser:-) kram
Jag tror att det är vanligare än man tror att bråka o tjafsa i början av småbarnsåren. Man är trött, hela livet har vänts upp och ner och helt plötsligt är det inte bara ni två längre.
Jag & min man väntar vårat tredje barn & har faktiskt blivit lite klokare med åren. Jag har lärt mig att att han inte är någon tankeläsare, vill jag honom något måste jag nog säga det helt enkelt 😉 Och han har blivit betydligt bättre på att prata överhuvudtaget. Kommunikation är för det mesta nyckelordet & har fått oss att må mycket bättre tillsammans. Det är INTE lätt att leva tillsammans alla gånger, men det är bara att rida ut stormen.
Med eran lilla skrutta och giftermål nästa sommar har eran liv tillsammans bara börjat och jag är helt säker på att det kommer bli fantastisk 🙂
Så skönt att någon även kan skriva om de mindre roliga dagarna, tummen upp för det! Tråkigt att ni bråkar naturligtvis men det är ju en stor förändring att bli föräldrar. Väldigt söt dotter har ni:) Själv är jag tyvärr dörrsmällar å gaptypen, inte så trevligt men det går över väldigt fort iaf. Kämpa på/ Malin ensam med en 8 mån bebis å 4 åring
Når män nånsin upp till våra förväntningar..? 😉 Och aldrig att vi bråkat så mycket som när vi blev föräldrar! Sömnbrist big time med kolikbebis i fem månader sliter..!! Men det blir bättre! Däremot kan man tänka på när man bråkar som föräldrar att barnen hör och ser ALLT. Vi behöver bara få en sträng röst mot varandra nu så säger treåringen: sluta bråka, man ska va kompisar! Så det gäller att bråka snyggt 😉 Kämpa på och ge inte upp! Hitta era sätt att kommunicera, och samtalsterapi via BVC är inte så tokigt 😉 Det här är inte ovanligt enligt BVC så prata med de… Lycka till!
Åh vad jag känner igen mig! Jag har alltid höga förväntningar och blir så besviken när det lnte blir som jag hoppats.
Vi har också bråkat mycket den senaste tiden, har en liten tjej på 11 månader. Allt är inte rosenrött som en kanske trodde att det skulle bli. Tack för att du delar med dig!!
Det finns inget förhållande som är problemfritt, man får försöka samsas om det mesta, men visst så blev man sams igen. jag tog hundarna på en extra tur för att få luft. men ofta var det bra när jag kom hem. men sen kan jag väl hålla med om att vissa män inte ser vad som behöver göras i hemmet, dom bara liksom går där och gör inget emellanåt, jag tyckte man jämt sprang runt och plockade , diskade , tvättade samt ut med doggsen, lite kan man väl skylla på mig själv , som lät att detta kunde ske, men det rullade på ändå i familjen, rensa luften emellanåt och ge varann en kram i stället, Njut av småbarnslivet. det kommer inte i repris.
Känner igen mig i det du skriver. Vi bråkade som mest när vi precis fått vårt första barn (har tre nu). Livet är turbulent då! Det är inte lätt att bli förälder och ha en minimänniska som är totalt beroende av en, samtidigt som man ska få sin relation att fungera. Speciellt inte om man har ett barn som är ledset mycket och kanske inte sover så mycket. Det blir bättre! Jag fick ett tips av en väninna som är äldre än mig att alltid tala om sina förväntningar och kommunicera mycket. Kanske skicka ett sms när man är på väg hem att idag är jag jättetrött och känner bara för att ligga i soffan osv.
Jag är precis tvärtemot. Jag exploderar och blir ledsen. Min ilska visar sig i princip alltid i tårar. I fredags var jag arg för första gången sedan dottern föddes för 11 veckor sedan. Och det slutade med att jag kastade min macka genom köket med en jäkla kraft. Skinkbiten landade hängandes över kranen och mackan landade lite ”missbedömt” på ett glas som inte gick sönder och ramlade sedan ner i diskstället. Mannen började skratta och jag blev ännu argare. Började gråta och for ut ur rummet. Men jag blir glad igen så fort mannen ber om ursäkt. Oavsett om det är hans fel eller inte. Då kan jag också be om ursäkt och lägga det bakom mig. Mannen som
Egentligen är rätt långsint har snällt bara fått vara snäll och lära sig att hindra sin långsinta sida och be om ursäkt no matter what. För annars blir jag långsint ggr 1000! Väldigt moget 😉
Jag har aldrig förstått mig på det där med att vara långsint och sura över saker. Jag tycker att om man är två människor som lever och bor tillsammans och som dessutom har valt att sätta ett barn till världen borde lära sig att antingen välja sina strider eller lära sig att prata med varandra.
Jag biter ihop många gånger då jag inser att mina förväntningar är just mina och jag kan inte begära att min man ska leva upp till dom, speciellt inte om jag inte har varit öppen med vad jag förväntar mig, och jag vägrar bli en mamma till han jag lever med. Kanske dags att börja prata med Ibbe istället för att sitta och sura?
Jag är en sån mogen typ som
Ignorerar min man när jag är sur, svarar inte på tilltal och skulle jag säga något fräser jag iväg det. Jag är även långsint och kan sura hur länge som helst för små saker. som nu när jag jobbar 100% natt och min man har 8 veckors semester (jag har ingen semester, pluggar vanligtvis) då förväntar jag mig att maten ska vara handlad ich lägenheten undanplockad när jag kommer hem då han är ledig, vilket inte sker såklart och jag blir helt tokig…
Åhhh känner igen mig så väl! Har inga barn men ändå känslan av att ha höga förväntningar på livet i allmänhet. Särskilt helger. Kan börja gråta när min sambo kmr hem och lägger sig i soffan och inte vill göra något alls?! Man ba okej, kul liv.
Jag och min man bråkar just nu. Jag är skitarg på honom och är inte rädd för att tala om det för honom. Oftast exploderar jag sen går det över och jag är sällan långsur. Men nu känner jag att jag kommer vara arg ett tag. Morr!
Don’t get me started. Jag har alltid haft ganska höga förväntningar på min man när jag fyller år, morsdag, helger, långhelger, ja livet tillsammans. Well….. Han har glömt hälften av alla mina födelsedagar, har han kommit ihåg den så fixar han en sista sekunden present som mer gynnar honom, morsdag….. Inte ens fått ett grattis. Så jag har gett upp. Istället köper jag onödigt dyra skor eller väska vid födelsedag och andra högtider. Jag är ju värd allt det där . Men han kommer inte undan att jag bli sur på honom. Jag blir tyst och kall och älskar honom en aningens mindre.
Jag och min man slutade typ bråka när vi fick barn för ett år sen. Klart att man diskuterar saker men ett bråk har det inte ens varit i närheten av. Det var värre när vi skaffde valp för 5 år sen
Tack för att du delar med dig!
Jag tror inte man behöver sänka sina förväntningar på livet, hur kul skulle det vara?! Men däremot har jag insett under det senaste året (son på 15mån) att jag behöver sänka förväntningarna på oss, både som enskilda personer och på vårt gemensamma förhållande. Jag vill fortfarande tro att jag kan, vill och orkar med allt precis som innan barn, men det är mänskligt att inte göra det. I det tror jag många av bråken hemma hos oss under året grundat sig. Nu jobbar jag på att sänka förväntningarna på mig själv, på honom och på oss. Nu kan vi mer skoja om eländigheterna än att bli osams kring dem. Självklart inte alltid, men det går bättre och bättre.
Hoppas du får känns dig glad snart igen! Många kramar!
Hej.
Känner igen det där med att bråka om allt med liten bebis hemma. Jag o min kille tjafsade o bråka om allt o inget den första tiden. Inte direkt vad man hade tänkt sig. Men det blir bättre, jag lovar 🙂 Kramar.
Jag och min sambo tjafsade och bråkade hela tiden de två första månaderna med bebis. Tror det kan bli så när man är under press och hela ens tillvaro har vänts upp och ned.
Jag har blivit väldigt långsint ”på äldre dar” (fast jag är rena ungdomen på 27 år ) och kan vara sur och arg läänge på min man, och älta om och om igen.. Mitt problem är nästan tvärtom, jag är först sur i tysthet men sen så känd det bara som allt ”bubblar över” och då blir jag tjatig och ältig utåt ist.. Inland över skitsaker som egentligen hade varit bättre att hålla tyst om sen bara släppa, men nejdå då ”bubblar det till” och jag börjar ordspy..
Tur det finns fler som bråkar och har liknande problem, det ät inte alltid lätt med bebis och sömnbrist osv för relationen men jag ser det som en fas och just nu så är livet med en lite större bebis (10mån) lite lättare och det är helt otroligt vad sömn och lite ”egentid” (tv, dusch, varm/kall dryck i lugn å ro osv) på kvällen när vår son somnat kan göra! Stor kram och tack för att du delar med dig om livet så som det ser ut i verkligheten
Jag och min man har aldrig bråkat så mycket som 1. När vi precis flyttade ihop 2. När vi fick barn 3. När vi fick barn igen. Vi bråkade om ALLT kändes det som och jag blev jätteledsen för det var inte alls så jag hade föreställt mig första bebistiden. Men det gick över båda gångerna!
Jag är precis som dig. Är konflikträdd så in i bomben och vill helst bara vara ensam när jag är ledsen/arg. Jag har som du, också förväntningar. Gäller allt här hemma, städning framförallt. Går och väntar på att det ska hända något mirakel för man tror ju att karl ska fatta att han kanske måste hjälpa till lite när han är 32 år… Men ska man verkligen behöva säga till?! Ja tydligen. Då går jag och är sur istället, och han fattar ingenting men jag tycker att han borde fatta. FATTAR DU? Haha, alltså ÅH. Då är jag tyst som en mus och sen kommer allt på en gång =(
Jag tycker det är bra att gå undan när man är arg. Jag brukar gå ut och gå en lååång runda tills jag känner mig lugnare. Arg kanske jag fortfarande är , men det finns ingen risk att jag säger något jag kommer ångra. Jobbigt när man inte når sina förväntningar , ni får träna på att bli bättre på att prata med varandra, men någon gång ryker man ihop, jag tror det är extra lätt som nybliven förälder. Var rädd om dig, och njut av tiden i helgen med din lilla tjej 🙂
Jag tycker det ör bra att gå undan när man är arg. Jag brukar gå ut och gå en lååång runda tills jag känner mig lugnare. Arg kanske jag fortfarande är , men det