Livet. Ibland svänger det snabbt och man kan verkligen inte ta något för givet. Igår hände det en sak för en av mina närmaste men jag vill inte gå in mer på det i dagsläget. Men därav min tystnad igår. Ibland är det som att allt är för bra för att vara sant och att det inte får vara så bra, utan att något dåligt måste hända. Jag försöker att vara positiv men ibland känns det bara som att livet är en enda väntan på att något jobbigt ska hända eller att någon dör. Då blir det ännu mer tydligt för mig att ingenting är beständigt och att allt hela tiden förändras, vare sig jag vill eller inte.
Kvällen avslutades på ett fint sätt igår. Jag satte mig bakom ratten igen efter nästan fem år i passagerarsätet. Ibbe och en kompis, Miriam, kommer att vara mina handledare och igår körde jag en sväng med Ibbe. Först var det lite läskigt och jag blev påmind om varför jag ibland fick ångestpåslag inför lektioner. Men efter 15 minuter på vägarna släppte det. Det kändes lite som att cykla. Om man har lärt sig det någon gång så sitter det i ryggmärgen. Efter bilturen kände jag mig otroligt hoppfull att jag kommer att ha mitt kära körkort i handen innan lillasyster kommer.
Älskade älskade tvilling. Mitt allt. Min andra halva.
Allt blir bra!!! Å super att du tagit tag i körkortet igen, snart har du det i din hand….
Det kommer att gå bra, det måste gå bra, med hopp och tro så ska det banne mig gå bra. ?