Igår var en sån dag när jag egentligen skulle tagit en Premalex. Jag tar det för min grava PMS. Men jag gjorde aldrig det igår. Vissa dagar känner jag mig sprakig direkt när jag vaknar. Att jag irriterar mig på minsta ljud eller att jag bryter ihop om jag tex slår i tån. Ni fattar. Då tar jag en Premalex på en gång. Igår var inte en sån dag så då glömde jag ta det. Jag såg att jag skrev ett inlägg om det här, redan 2016. Om min PMS alltså.
Jag och Elsa sov ut igår efter en helt fruktansvärd natt utan nästan någon sömn. Men att få vakna bredvid henne är det bästa jag vet. Så på något sätt var jag ändå utvilad i själen när jag vaknade. Jag insåg redan sent kvällen till igår att det inte skulle bli något luciatåg för Elsa igår. Hon hostade och vaknade massor. Jag såg att ni var några som tipsade om att skippa mjölken vid nattning pga slembildande. Vi ska testa det! Tack för era megagrymma tips.
Hur som helst. Igår kväll när jag satt och tittade på ett dejtingprogram så var det en tjej som berättade för killen hon var på dejt med att hon var adopterad. I samma mening pratade hon om att hon inte gillar att saker tar slut eller att säga hej då. Då började jag gråta. Det var som att någonting träffade mig rakt i hjärtat. Och tårarna kunde inte sluta rinna.
Jag hatar att säga hej då. Jag hatar uppbrott. Jag tycker att det är så jobbigt när saker tar slut. Jag är inte adopterad men mina föräldrar separerade när jag och Angelica var två år. Jag undrar om det är därför jag är så känslig för att saker tar slut. Att jag gillar när det är samma samma. Jag hade en fantastisk uppväxt, det är inte det. Jag funderar ändå på om det har gjort att jag är som jag är.
Jag älskar också samma samma, jag älskar mitt Åkersberga, Jag tror jag gillar trygghet helt enkelt. Mina föräldrar separerade också när jag var 2, det är ju en ganska stor trygghet som rycks upp när det händer. Men likt dig fick jag också en fantastisk bonusförälder och flyttade in i en radhuslänga i världens bästa område. Men jag ör övertygad om att saker som händer så tidigt i livet kan påverka oss.
Känner igen mig, har oerhört svårt för att säga hej då. Men det beror nog på att pappa dog i en bilolycka när jag var nio.
Hej Jessica. Har du läst om att man kan va högkänslig? Om inte, gör det 🙂
Hejsan, ja jag har gjort det. Tycker dock inte att det stämmer in på mig riktigt. 🙂 Kram J
Bra att ta bort mjölk då det blir mer slem. Min tös har förkylningsastma och nätterna är så hemska när det är som värst. Trots medicinering är vårt superknep saft (i det läget skiter jag i att det är socker). Men ganska starkt blandad hallon/jordgubbssaft. Vet inte vad det är som gör det, men det lenar upp och hon får hostat upp slemmet. Om Elsa hostar mycket och länge är det nog värt att kontakta läkare. Men tyvärr är det ju så himla vanligt med långdragen hosta. Lider med dig och Elsa! Kram
Jag har länge funderat på att börja med permalex då jag enligt min gynekolog lider av PDMS. Jag får någon sjuk personlighetsförändring ungefär 10 dagar innan mens som gör att jag tycker att allt är fel i hela mitt liv. Allt känns som att min sambo ska lämna mig, hela vår relation är fel, hela mitt liv är fel. jag vill bara gråta, slå folk och skrika på alla. Ibland har det varit så illa att jag varit hemma från jobbet då jag känner att jag inte kan bete mig alls. Jag vill dock inte ta medicin då jag är väldigt emot beroendeframkallande mediciner. Därav började jag meditera och göra en speciell form av yoga och gå ut och springa som har hjälp mig genom ilskan. Motion har verkligen hjälp mig dessa dagar och framförallt acceptans från mig själv. Nu vet både jag och min sambo hur jag blir 10-7 dagar innan mens sen skiftar jag tillbaks till mig själv. Det jag undrade var iaf hur permalex påverkar och vad den gör?
Hej Jessica!
Mina föräldrar separerade också när jag var två år, och jag är lite likadan som du. Jag gillar traditioner och speciellt julen vill jag gärna ska vara ungefär likadan varje år. Mamma brukar säga att jag är en trygghetssökande person och för ett tag sen spekulerade hon också kring att det kanske kan vara för att dom separerade när jag var så liten. Dom har dock alltid haft en superbra relation och aldrig bråkat/tjafsat framför mig eller liknande och jag har också haft en jättebra uppväxt, så jag vet inte riktigt men det kan säkert ligga nånting i det iallafall! Kram
Hej!
Fina du! Jag är precis likadan och mina föräldrar är fortfarande efter 40 år gifta så det tror jag inte spelar så stor roll. Jag tror mer det handlar om att man är känslig, att du/jag känner och tar in saker så mycket så att när det tar slut så vet man dels inte alltid vad som väntar eller vad man kommer känna härnäst. Jag är gravid med mitt andra barn och gråter ibland över att jag ska sluta på jobbet om några veckor och vara hemma med bebis, Självklart är jag glad och förväntansfull men jag vet ju inte jur jag kommer ha det då, om jag kommer ha en lugn/skrikit/vaken bebis eller hur jag kommer må efter förlossningen. På jobbet vet ja ju att jag är uppskattad och har roligt med mina kollegor och jag vet mina uppgifter. Så det är nog en kombo av ovishet och att vi är så mycket i nuet och i våra känslor som gör oss dåliga på avsked och det är ändå väldigt fint:) kram!
Ha en finfin lucia! Kram!
Detsamma! 🙂 Kram J
Tack! ? MVH FJ