Jag tror inte att jag är ensam om att belöna mig själv med mat/godis/kakor. Jag kan liksom känna ”jag är värd det här” och sedan äta onyttiga saker och ha det som en ursäkt, eller ”jag behöver verkligen äta det här”. Jag har sakta men säkert fått vänja mig av vid såna tankar, och även om jag nu väljer bort onyttiga saker när impulsen faller på så är det fortfarande så att jag behöver ta ett aktivt beslut, varje dag – flera gånger om dagen. Nu är jag mycket bättre på att unna mig saker eller upplevelser när jag ska fira något.
Jag har ju tänkt ge mig själv något speciellt när jag äntligen når min målvikt. Jag tänkte mig att det kanske kunde vara en dyrare väska eller så, men idag bestämde jag mig för något helt annat. Jag slog på stort och bokade en resa till NEW YORK!!! Jag har aldrig varit i USA ens och är så lycklig att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det är jag, Angelica, Annika, Andy och några till som ska åka i början på oktober och jag ser fram emot det sååå mycket. Det kommer att kännas helt awesome att kliva på planet mot NY och veta att jag har nått min målvikt, för det ska jag ha gjort när september blir oktober. Då har det gått exakt ett år sen jag skrev in mig på Viktväktarna. Vilket fantastiskt sätt att fira!
Hej Jessica! Detta är en lång artikel, men kan verkligen råda dig att läsa den. Titeln är ”Why you can’t lose weight on a diet”, och handlar alltså om hur kroppen fungerar när den sätta i svält, lite om hur majoriteten av de som går på dieter i slutändan ofta väger mer än de gjorde när de bärjade banta etc. Menar inte att jag tycker du ska söuta göra det du vill göra, men tycker att det är en intressant artikel.
http://mobile.nytimes.com/2016/05/08/opinion/sunday/why-you-cant-lose-weight-on-a-diet.html?smid=pl-share&_r=0&referer=http://ladydahmer.nu/hej-hej-2/
Med vänlig hälsning!
Men herre gud… Sådana pessimister som dig och pajasen som skrivit den där artikeln borde fan inte vara lagligt.
Man ska vara ytterst försiktig med att komma med påståenden om hur föräldrar gör i sina liv med sina barn. Vilka val de gör osv. Alla lever sina unika liv och har olika bevekelsegrunder som man utgår ifrån. Jag kan förstå att du, Malin, inte menar något negativt som du ju också påpekar, men oftast tar man som förälder ändå åt sig av det andra påpekar i frågor som just rör ens barn och hur vi lever våra liv med dem.
Man får nog ändå utgå från att alla föräldrar gör så gott de kan, vill sina barns absolut bästa osv.
Om man inte får en direkt fråga om ” hur ser du på detta med anknytning, kan du berätta om det för mig?” Nej, om inte frågan finns där från början, så landar ju ens påståenden och forskningsartiklar helt fel…
Vad är din målvikt? Hur lång är du? Härligt med en sån underbar belöning 🙂
Jag tycker att du ar grym och en resa till USA som beloning ar perfekt. Love NYC and DC. Jag har haft mojligheten att bo utanfor bada staderna. Hor av er om ni vill ha tips!
Blir så peppad av din viktresa! Tack för att du delar med dig. Sitter här med ca 30kg+ i övervikt men får liksom inte riktigt tummen ur- för att ta tag i problemet på riktigt. Men nu när jag läst dina inlägg om viktresan så vill jag verkligen ta tag i min hälsa! Må så gott, och vilket målpris! Måste komma på något liknande till mig själv!
Länkade två men det finns massor, men det enklaste sättet är att lyssna på podden ”Pampers barnvagnspromenader” som Hanna och Amanda producerar med Psykoterapueten och barnmorskan Louise Hallin. Hon är grym på att med barn och föräldrarskap och utgår alltid i från barnets perspektiv och tyvärr stämmer det inte alltid tyvärr överens med den verklighet vi vill leva i (mig själv inkluderad). Självklart så handlar det inte om man/kvinna. Det handlar om den person som är starkast anknuten till barnet från början (som Jessica i detta fall är). Det finns naturligtvis situationer där en mamma blir sjuk osv måste vara borta från sitt barn osv, som sagt är jag nyfiken på var Jessica (och även du) anser om anknytning. En längre period varierar beroende på barnets ålder men en tumregel brukar vara: ett år=En natt, två år=två nätter osv.. Kul att du svarade AngelicaKram!
Du länkade till två vad? Studier? Menar du att personernas uttalanden du hänvisade till är forskning? Du gör mig yttersta förvirrad Malin, var finns det Vetenskapliga stödet för dessa uttalanden och åsikter? Att vara välutbildad på ämnet = psykolog i detta fall, menar du att det räcker? Förskola med stor barngrupp och för få pedagoger (tex Gunilla Niss argument) är det likvärdigt med barnets ”andra förälder” ? Med vänlig hälsning, nyfiken.
Hej Malin,
Läste båda artiklarna du länkar till. Och ingen av dessa är någon forskning. Den andra länken så står det att ”svenska klassrum är stökigare än andra västländer”. Intressant. Eftersom Sverige är en av få länder som har så lång föräldraledighet, tex i Danmark (där jag bor) är det endast 48 veckor lång föräldraledighet, och ingen möjlighet att ta ut endast dagar men hela veckor. Således börjar många barn på förskolan tidigare än i Sverige.
Jag tror att barn behöver närhet och anknytnings möjlighet till båda föräldrar. Vissa barn kan inte bli passade av andra än deras föräldrar och andra barn här inga problem med att bli passade. Jag tror också att Jessica känner sitt barn bäst precis som att jag känner mitt barn bäst och är hon trygg med att lämna sitt barn till pappan till barnet tycker jag är fantastiskt. Detta visare hur båda föräldrarna är engagerade i barnet och det kommer säkert hjälpa anknytningen mellan barnet och pappan. Vilket verkligen är värdefullt för att Pappor är minst lika bra och viktiga för barnet som mammor.
Vh
Hej! Jo, det är forskning eftersom personerna som uttalar sig i artiklarna baserar sina uttalande utifrån forskning. Det är intressant det där med att ”känna sitt barn bäst” för det argumentet användas alltid i försvar. Men det finns fortfarande rätt och fel vad gäller barn (som med allt annat). Ett barn mår bäst med sin mamma och pappa, sen att det funkar utmärkt med barnvakt lite då och då är inte relevant. Åter igen är det samhället och normer som matar oss med att barn ska vänja sig och att de behövs en massa stimulans.
Man känner ju sitt barn bäst. Eftersom alla barn är unika precis som oss vuxna. Min son är 17 månader och har aldrig blivit passad av andra än mig eller hans andra mamma. Vi känner vårt barn bäst och vet att han är tryggast med oss och är inte redo att bli passad av andra människor. Dock är vi såpass säkra på att han är lika trygga med oss båda att både jag och min fru har varit borta en hel helg utan vår son (olika tillfällen såklart, har ju inte lämnat honom själv hemma. Haha). Man behöver en paus och återhämtning för att klara av vardagen. Och det tror jag gynnar mer än stjälper barnen.
Vår son går på förskolan men jag har gått ner i tid och han är inte där så långa dagar. Detta är ett privilegie vår familj har. Men många kan inte det pga ekonomi etc. Att vara stressad som förälder pga tex ekonomi tror jag kan vara mer skadligt för barnen då de känner av energier. Hade jag inte kunnat vara hemma så hade jag utan tvekan lämnat min son på förskola utan att blinka. Och hade han varit trygg med att bli passad så hade jag gått på Date med min fru utan vår son!
Fast Malin nu skriver du mamma och pappa? Var det inte bara Jessica som gällde nyss?? Nej du skriver att din kommentarer inte skulle vara något negativt men det är det visst, du behöver inte stressa upp andra mammor med att man ska göra si eller så. Du kan absolut känna att bara du som mamma duger, stackars dina barns pappa säger jag då..!! En närvarande pappa är exakt samma trygghet för ett barn som en mamma oavsett vad du skickar för länkar. Hejja dig Jessica, tänk inte ens tanken på att få dåligt samvete för resan, yo go girl!!!!
När jag skrev mamma och pappa så var det i sammanhanget att månag tror att förskola är ett mpset för att barnet behöver stimulans och rutiner, det får de bäsat hos sina föräldrar. Vad gäller att Jessica är borta så menar jag anknytning. Självklart är Ibbe också viktig men en pappa ersätter inte en mamma de första åren. Nej! det är inte menat negativt eller ge kritik!. Det är en föräldrar/barn blogg som Jessica har och det är ju roligt/intressant att vi kan disskutera och dela med oss av våra tankesätt/åsiketer utan att vi blir kränkta?? eller?
Oj Malin, tycker du att det är ”roligt” att diskutera när du i det hör fallet frågar hur Jessica tänker angående anknytning ”med tanke på” att hon varit borta så ”många nätter”. Detta i samband med att hon skriver om en härlig resa som hon precis bokat.
Du och jag (och förmodligen många många andra) har nog väldigt olika syn på vad en ”rolig diskussion” är.
Dessutom tyckte du inte att det var så roligt när din källkritik blev (korrekt) ifrågasatt och hur ditt argument överlag blev ifrågasatt. Men du kanske bara tycker att diskussionen är rolig när du är den som ifrågasätter?
Jag är genuint nyfiken Malin på hur du tänker, det är INTE kritik, när du frågar en mamma om hur hon tänker ang anknytningen eftersom hon (i din mening) är borta så mycket. Hur tänker du att den diskussionen var rolig?
Du langar fram länkar till ytterst icke-forskningsbaserade samtal mellan folk. Man kan påstå att man baserar saker på forskning om men om inte den direkta forskningen hänvisas till och kan läsas så betyder det ingenting. Det är då bara ord.
Vad kul! Om du vill ha tips om USA kan du alltid fråga oss. Min tvilling syster och jag har bott i USA i 17 år.
Hej!
Jag gillar verkligen dig Jessuca och detta är verkligen INTE menat som kritik, utan jag är nyfiken. Hur tänker du kring anknytningen till Elsa? Det finns SÅ mkt forskning på att en mamma (inte pappa på samma sätt) inte ska lämna sitt barn under längre perioder de första åren för de kan ge anknytningsproblem senare i livet. Du har ju varit borta från Elsa många nätter sen hon kom och undrar bara om de är ngt du funderar på? Känns det inte jobbigt att vara borta? Jag tror du kommer svara att ibbe är ju hemma men en pappa är tyvärr inte samma sak som en mamma för mamman har iom graviditet ett försprång. Som sagt! Alls gör som dom vill! Vill bara veta hur du tänker kring detta. Älskar din blogg!!
Hej Malin. Det finns ju familjer där det är två pappor som har hand om ett barn, menar du då att de inte får någon bra anknytning till sitt eget barn? Just för att de är män och inte kvinnor? Jag förstår att du inte menar det som kritik, men jag tycker att din kommentar är lite konstig. Du skriver att det finns ”SÅ mycket forskning på att en mamma inte ska lämna sitt barn under längre perioder de första åren”, det vore intressant att läsa all denna forskning. Och ”de första åren”, hur många år är det? Och vad är ”längre perioder?”. Du får gärna utveckla din kommentar samt skicka med massa länkar till all den här forskningen, för jag tycker att det du skriver är intressant. Tack! /Angelica
Hej Angelica!
http://www.varldenidag.se/gamla-siten/foraldraexpert-vanta-satta-barnet-pa-dagis/cbbhfw!1SN3PGsZTze5ONNA1dAiMg/
Hej!
Den länken du delade här stödjer sig endast på en psykologs egna erfarenhet, det står ingenstans att hennes tankar och antagande baseras på någon forskning. I dagens samhälle finns det många människor som tycker och tänker om saker och menar att de vet vad som är rätt och fel. För att det ska baseras på forskning måste det ” aktiv, planmässig och metodisk process som bedrivs av forskare för att få nya kunskaper och öka vetandet”. Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Forskning.
För övrigt tycker jag att båda länkarna talar mer för att inte lämna barnen i förskola för tidigt än att just mammorna får inte lämna sina barn för tidigt.
Här kan du läsa om någon som har forskat om pappans betydelse för barnet det första åren och där finns även en källa ifrån hennes doktoravhandling : http://www.expressen.se/debatt/darfor-ar-papporna-sa-viktiga-for-barnen/
https://samtiden.nu/1875/barn-behover-sina-foraldrar/
@Malin: vet du vad empiriska undersökningar innebär överhuvudtaget?
För övrigt undrar jag verkligen vad du menar med att Jessica har varit borta från Elsa ”många nätter”?
@malin. Fast det där handlar ju om att sätta barnen på förskola tidigt och inget om att mamma reser bort ett par nätter. Skulle inte heller kalla det för forskning. Nu har jag inte riktig koll på hur gammal dottern kommer att vara när hon åker men hon är ju inte ett ammande spädbarn.. Då kan jag hålla med om att mamma är tryggast eftersom hon står för maten. Men om barnet slutat amma är ju pappan lika stor trygghet. Alla får göra som de vill, men ser det inte som något problem att mamma är borta ett par nätter.
Klart du löser det galant!! Fasen vad kul! Ni kommer få en grym resa!
Kram <3
Det är viktigt att belöna sig själv. I dag är det exakt 8 års sedan jag skrev in mig på VV vägde 95 kg då, i dag väger jag 69 och har 4 kilo kvar till målvikten för andra gången.