Nu har det gått lite mer än en vecka sedan Elsa lämnade in sina nappar till katterna på Skansen. Samma kväll var längtan efter napparna stor, men nattningarna har ändå gått förvånansvärt bra. Jag tror att det har underlättat att Elsa under en längre tid ”bara” haft natt vid läggning och när hon varit ledsen. Det gör ändå lite ont i mammahjärtat när hon jag hör henne säga ”nappin” i sömnen. Men allting har ju sin tid och det var dags nu.
Idag ska jag och Angelica åka ut till Arlanda och spela in en film till ett samarbete. Jag känner mig lite mör i kroppen efter helgens halvmaraton och sjukhusbesök, men mår över förväntan bra. Jag träffade en ny läkare igår och fick allergimedicin mot klådan, som han sa inte var pga kortison. Han trodde att det berodde på alla mediciner jag fick under lördagskvällen/natten. Jag fick också en annan sorts astmamedicin som ska vidga luftrören ytterligare. Han var dock inte säker på att jag har astma, det kan lika gärna vara akut bronkit. Hur som helst ska jag ta det lugnt i någon vecka och sedan prova springa igen (en kort sträcka) och se vad som händer.
Tänkte samma sak. Alla kan utveckla astmaliknande symtom om man överanstränger luftrören. Så man ska inte sätta diagnosen astma efter ett maratonlopp! Blir du obstruktiv i lugnt läge sen är saken en annan.
Hoppas medicinen hjälper :).