Okej, det här är inget peppigt och roligt inlägg. Men måste få skriva av mig. Jag och Angelica är på KI på en tvillingundersökning. En del av undersökningen var att magnetröntga hjärnan och att undersöka ångest/rädsla. Jag var inte det minsta orolig inför min röntgen och kände att det var helt lugnt.
Jag tackade Gud för att jag är här och gör den här undersökningen som en del av ett forskningsprojekt och inte för att jag är sjuk. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att behöva gå igenom det här när man letar efter något fel i kroppen.
Med det sagt. När jag hade lagt mig ner, fått på mig öronproppar, hörselkåpor och en form av ställning?! över huvudet så rullades jag in i röret. Den ångesten som kom över mig var helt obekant och så oväntad. Det är otroligt trångt, det är mörkt och det låter. Jag fick panik och bad om att få komma ut igen. Först tänkte jag avbryta hela grejen men sen stålsatte jag mig och tänkte att det här är för forskningens skull och att det inte är farligt.
Jag är klar med min undersökning nu och väntar på Angelica. Jag har nu haft lite tid att reflektera och undrar om ångesten jag fick av det här beror på att jag har varit med om ett övergrepp. Senast jag fick den här typen av ångest var när jag skulle sövas vid en operation. Känslan av att ha noll kontroll över situationen är riktigt obehaglig för mig. När jag väl kunde slappna av inne i röret kändes det så mycket bättre. Jag fokuserade på mitt andetag som var det enda jag kunde kontrollera och då kändes det mycket bättre. På armarna och händerna hade vi elektroder kopplade. Den i armen gav små stötar vid några tillfällen under undersökningen. Den biten var roligast konstigt nog.
Jag har fått göra mr pga min kroniska tarmsjukdom ett par gånger och det brukar va rätt lugnt. Men för någon vecka sedan skulle min 5-åriga dotter göra en mr på hjärnan för sin Cp-skada och eftersom hon vägrade ligga själv fick jag tränga ihop mig med henne i detta lilla röret ?? men det gick bra och 40 min senare fick vi komma ut och jag hade NOLL känsel i armarna Hahaha
Min sambo gör MR av hjärna å rygg vart tredje månad pga sin cancer och ska göra i många år framöver. Innan sin sjukdom led han av klaustrofobi, åkte inte hiss och fick ofta panik i när de vart trångt. Gissa om den är borta nu iaf, efter alla dessa MR å han låg ju även fastspänd med en tajt mask över huvudet på en brits när han strålades. Tycker han e så cool. Har ju sett han gå från panikångest till nu när han ba knallar in till MR som vilket besök som helst. Stor kram till dig?❤️
Tveksamt om jag skulle klara av det! Vad är meningen med studien? Berätta gärna mer om den, tycker det är sjukt intressant!
Jag är tvärtom, tycker inte att det är speciellt jobbigt att göra magnetröntgen. Drygt med ljudet ja, men jag blundar och småsover under tiden.
Jag gjorde en MR av ryggen och fick också den där ställningen över halsen. Tyckte det var ganska jobbigt i röret. Det blir så otroligt lite utrymme kvar och så får man inte röra sig vilket till sist blev en fix idé – allt jag ville var att sprattla med benen haha. De sista 5-10 minuterna var en plåga, jag ville bara uuuut (tror jag låg där i FYRTIO minuter). Och så tänkte jag på vad som skulle hända om jag fastnade där inne hahaha. Och det där jäkla ljudet! TARATATATARATATA. Blev typ döv. Och lite galen. Trodde inte på förhand att jag skulle få panik av att ligga där men det var rätt jobbigt ?
Jag måste göra hjärnröntgen minst 1 gång per år. Har gjort det i 4 år nu och jag får alltid lugnande innan annars funkar det inte. Förstår precis vad du menar. Sist när jag skulle göra det så tänkte jag att äh jag fixar det här. Men icke det blev panik så det fick bli lugnande även den gången.
Angående ditt låtsassjungande idag på instastories, haha! Du påminde mig så mycket om simmarna i the sims 4 när de sjunger. Länkar en video där riktiga artister fått sjunga in sina sånger på simliska till spelet 😀 https://www.youtube.com/watch?v=wiHutOQFSN8
Jag var också helt cool innan och hade ingen aning om den ångesten/klaustrofobin/paniken som jag kände. Jag fick åka därifrån med svansen mellan benen, bokade om tills jag inte fick boka om igen, då fick min man följa med och jag fick lugnande, då gick det.
Jag röntgade mina njurar igår och tänkte att ”äsch vadå det är väl inget”.. men när man väl ligger där känns det så..konstigt? DÅ röntgade inte jag hjärnan utan fick ligga i en sån där öppen röntgenmaskin men det känns ändå obehagligt på något vis. jag tror det är miljön och framför allt ljudet jag tyckte var obehagligt. Jag blundade hela tiden haha!
Åh fy! Jag håller med om att det är fruktansvärt obehagligt att ligga där. Jag har en sjukdom som gör att jag måste göra en MR med jämna mellanrum och jag gråter alltid när jag ligger där. Tänker att det ska bli lättare för varje gång men tyvärr inte.
Kram!
Det kanske skulle hjälpa dig om du får lugnande det gör det nämligen för mig. Jag fixar det verkligen inte men med lugnande är det inga problem. Bara ett tips från en som också måste göra detta med jämna mellanrum.
Tror det är mer regel än undantag att få panik vid röntgen faktiskt. Det är läskigt, har gjort flera gånger men lika skrämd varje gång.
Jag håller med om att den undersökningen är obehaglig. Jag har en leversjukdom dom gör att jag måste magnetröntgas en gång om året, för att hålla koll på eventuell cellförändring, och ska till KS Solna imorgon( på en lördag?!) och göra den ?
Åhhh jag vet PRECIS vilken typ av panikkänsla och ångest du menar och den där JÄVLA (rent ut sagt) grejen de sätter över huvudet är ju pricken över iet av att känna sig fast. Jag har ju gjort magnetröntgen av hjärnan två eller tre gånger när neurologerna utredde alla min huvudvärk och det är samma panikkänsla varje gång, det är så fruktansvärt. <3