Jessica Lagergrens

Wow, vilken dag! Vi har varit hos min kusin Josefine som har hästar. Vädret var helt fantastiskt hela dagen och jag tänker spara den här dagen inne i hjärtat för evigt. Solen sken, luften var alldeles krispig och jag fick känna lugn och ro i både kropp och själ. För er som inte har mått som jag har mått de här första veckorna under graviditeten är det nog svårt att förstå exakt hur jag har haft det. Det har varit riktigt tufft.

Nu har jag äntligen slutat kräkas. Det är flera dagar sen jag kräktes senast. Jag mår fortfarande illa men det är inte alls som tidigare. Jag vågar knappt tro att det är såhär jag ska få må nu så jag tar bara en dag i taget. Idag har varit en riktigt bra dag. Det var någon som kommenterade att jag uppdaterar dåligt och att jag sagt att jag ska lägga upp tre inlägg om dagen. Just nu under julen/nyår försöker jag ha så lite skärmtid som möjligt när jag inte jobbar. Och då menar jag jobb för Loppi, inte bloggen, även om det också är ett jobb. Jag känner bara så starkt att jag behöver prioritera mitt mående och min familj just nu framför att fokusera på innehåll här.

Det kommer bli fler inlägg per dag och tanken är att det kommer en rörlig uppdatering en gång i veckan efter kub-ultraljudet som vi ska göra på onsdag.

Solen tittade fram hela dagen.

Älskade Mami var med.

Kidsen fick hjälpa till att fylla på med halm och sen körde vi fyrhjuling ut i hagarna.

Alla fick ligga ovanpå halmen.

Acko och Mami och alla kids. Såhär skulle jag verkligen kunna tänka mig att bo.

Njöt så mycket av lite sol på nosen. Fick ingen styrsel på fransarna idag. De är så långa just nu. Jag har dock tagit en paus i serum-användandet då jag hörde att det kanske inte är bra att ha när man är gravid.

Jag fick köra fyrhjulingen, till min stora glädje. Så otroligt roligt!

Lille Elsbritt och jag,

Sen var det ridtajm på älskade Primör.

Den som inte red fick hålla i grimskaft.

Alice älskar verkligen att rida.

Hade velat stanna där för evigt. Jag känner mig lycklig in i själen.

Barnen var riktiga kämpar idag. Vi gick ganska långt men de kämpade på.

Philip på hästryggen!

Hur fint med dimman? Man blir ju gråtig av hur vackert det är. Jag känner ännu tydligare efter idag att min sjä behöver bo närmre naturen. Mitt i skogen, på en åker eller precis vid havet. Jag vill känna naturen och alla årstider.