Igår var en tung dag på många sätt. Det är okej att må dåligt och det är okej att känna, men med två barn är det svårt för mig att bara trycka på paus. Den knappen finns inte längre i mitt liv. Det var skönt att få hjälp av mamma att hämta Elsa så jag slapp hämta henne på förskolan helt rödgråten. Men tack vare barnen känns det lite bättre idag. Livet måste ju gå vidare. Det finns inget annat. Med Bonnie och Elsa är skrattet alltid nära och dom visar mig vad mitt liv faktiskt går ut på.
Jag vet att man får vara orolig och att man får bygga upp värsta tänkbara senarion i huvudet. Nu har jag gjort det och tänker lägga ett lock på den burken. Nu ska jag njuta av att jag mår bra just nu. Mina barn mår bra och livet är helt fantastiskt på alla tänkbara sätt. Jag kan inte styra över alla hemskheter i världen, man får bara lära sig att ducka och skydda sig så gott man kan. Och gråta ibland. Gråta så att ögonen svullnar upp och snoren rinner, för vi är inte mer än människor.
Elsa brukar krypa ner i Bonnies spjälsäng på morgonen och gosa. Ja, ni ser ju. Med dessa två små nyllen kan man inte vara annat än lycklig i själen.
Tack för att NI finns! Den kärleken jag fick här igår och på instagram var helt överväldigande. Ni gör skillnad. Nu ska jag göra det jag gör bäst. Ta ut all lycka i förskott och inte ta ut sorgen i förväg.
