Idag var det min tur att lämna båda barnen på förskolan. Elsa ville cykla och Bonnie åkte vagn, sen skuttade Elsa in på sin avdelning och pussade oss hej då. Det var första gången jag träffade Bonnies pedagoger och alla var så gulliga. Bonnie sträckte sina små armar mot en av pedagogerna och när jag kom ut efter att ha lämnat extrakläder satt hon på en bänk och åt frukt. Jag vinkade hej då och sen gick jag hemåt. Då kom tårarna – för mig. Jag betackar mig från kommentarer att vi lämnar henne på förskolan ”för tidigt”. För henne går det hur bra som helst, men det är värre för mig i mitt mammahjärta.
Hon satt där så glad med den lilla bananbiten i handen. I rosa lite för stora galonbyxor och små skor. Min lilla skrutt som nyss kom till världen. Pedagogerna sa att allt går jättebra för Bonnie, Hon äter, leker och vilar när de andra barnen vilar. Idag ska hon testa att få mellis också innan jag hämtar hem henne och Elsa. Vi passar på att ta kortare dagar för Elsa nu när Bonnie har sina inskolningsveckor. Lite mjukstart för hela familjen helt enkelt!
Så tacksam att jag fått dessa små guldkorn i mitt liv. Hela den här veckan är jag stand by hemma ifall det skulle vara något med Bonnie så det blir jobb hemifrån.
För tidigt eller för sent, det finns ju inget som heter så. Man måste ju anpassa det efter sina barn, sin familjesituation och 1000 andra aspekter.
Hur som så förstår jag verkligen det där med mamma? tycker det är så jobbigt att någon annan ska ta hand om mina små juveler. De har ju så många barn, hur ska de hinna se till just mina små och deras behov (men på nått sätt hinner de ju med det).
<3<3
Om det inte är för tidigt så är det för sent! Det blir aldrig rätt!
<3
Jag har både jobbat på förskola och har/haft 3 egna barn på förskola.
Min erfarenhet är att barn som skolas in tidigt har lättare att ”anpassa” sig än barn som skolas in senare. Sen har jag absolut ingen forskning på det och alla barn är självklart olika. Men det jag vill ha sagt är iaf att tidig inskolning absolut inte behöver vara negativt för barnet.
Men jag förstår din känsla. Herregud vad jag har fulgråtit över att lämna bort mina barn! Värst var när vi var på första dagen av inskolningen av mellanbarnet och han puttade bort mig, försökte låsa in mig på toan och skrek ”gåååå härifrån!” åt mig. Riktigt smärtsamt i mammahjärtat samtidigt som glädjen över att han faktiskt ville vara där fanns. Så dubbelt liksom ?
Ni känner era barn bäst och hur ni än gör, gör ni rätt! Hejja Bonnie du trygga och glada tjej
Vad skönt att hon är glad. Inskolar min 2- åring, hon klamrar sig fast vid mig och gråter varje lämning. Men de säger att hon börjar leka sen efter en kort stund bara.