Herregud vilken morgon! Vi vaknade i tid imorse, vilket var runt 06. Vid 06:30 åkte vi mot Sophiahemmet där Elsa skulle opereras. Alla har sovit ganska oroligt inatt, men hela familjen var glada när vi kom fram. Alla var så gulliga på sjukhuset och tog hand om Elsa så fint. Jag fick följa med när hon sövdes och hon slapp ett litet stick i armen. allt gick väldigt fort från det att vi kom till att det var hennes tur att sövas. Hon fick sitta i mitt knä och andas i en mask med sövningsmedel. Det gick hur bra som helst. Jag trodde att jag skulle tycka att det var jobbigare än vad det faktiskt var när hon somnade in. Jag fick gå ut och lämna lilla Elsa på operationsbordet. Det tog dock emot i mitt hjärta.
Mindre än en halvtimme senare var Elsa klar och jag fick gå in till uppvaket. Där satt jag en stund innan Elsa vaknade till men hon somnade om ganska direkt igen. När hon vaknade andra gången ville hon sitta i mitt knä. Där somnade hon om igen. Där någonstans började jag må riktigt konstigt. Jag kände att mitt hjärta fortfarande slog ganska fort och att min oro inte riktigt lagt sig även om allt hade gått bra. Elsa vaknade till och jag flyttade henne till sängen, sen svartnade det för mig. Från ingenstans kräktes jag i en papperskorg som stod precis bredvid stolen sen höll jag på att svimma. Jag har aldrig svimmat förut och allt jag kunde tänka på var Elsa som var narkostrött och vinglig. Jag ville inte att hon skulle ramla ner från sängen. Som tur var kom en sköterska och såg vad som hände och hjälpte mig ner på golvet och hade koll på Elsa. Efter en stund mådde jag bättre, men fick lägga mig bredvid Elsa och ta det lugnt.
Elsa mår bra och vi har gjort ett schema för allt smärtstillande hon ska ta. Varje gång får hon sätta ett klistermärke på schemat. Det är flytande alvedon och ipren och hon älskar inte något av det, men hon vet om att hon måste ta det för att inte få för ont i halsen. Här hemma är frysen fullproppad med isglass och vi har sagt till Elsa att hon får äta hur många hon vill.
Min älskade Elsa. Ibbe var också med men fick sitta ute i väntrummet under sövning och uppvak.
Nu hoppas vi att hon läker snabbt och slipper ha för ont. Även om det är svullet nu och nyopererat hörde man redan skillnad på hennes andning när hon sov.
Men näe… Måste säga = Välkommen i klubben! Förr var jag hårdhudad och klarade det mesta. Blod, skador, sjukhus, you name it. Men numera som mamma är jag SÅ KÄNSLIG för när de inte är bra. Sjukhusbesök, smärta hos alla de jag älskar m.m. = jag svimmar/spyr!!! Min mamma bröt höften för ett år sen, på akuten tillsammans med pappa skulle de byta brits på henne och hon FICK SÅ ONT. Vem svimmar?! Jo jag! Pinsamt. Pappa fick liksom ta hand om mig istället ? ! Kände mig som en dramaqueen…
När min son skar upp hakan djupt på en kartong (lekte/sjöng en kulen natt och reste sig/ramlade och skar sig på kanten av en stor flyttlåda) så svartade det för mig. Fick ringa på grannen för att få hjälp att vårda honom medan jag hade huvudet mellan benen. HUR slipper man liksom?! ? vill vara ansvarsfull vuxen – inte den som tuppar av jämt..
Hej!
Jag vill också föreslå den som smälter i munnen, fungerar jättebra hos oss. Vi har den hemma också och ibland vill han ha den och ibland flytande. Som flytande har vi Pinex istället för Alvedon och den smakar jordgubbe. Funkar mycket bättre hos oss. Kram till er!
Det finns en Alvedon som egentligen ska smälta i munnen men apoteket sa att den går att blanda med lite vatten istället. Den smakar, enligt min 2-åriga alvedonhatare, gott! Iprenen har jag inget tips för. Mina barn säger att den ser ut som snor och smakar som bajs luktar så jag förstår henne.
Exakt det hände min man när vår son gjorde en liknande operation. Sjuksköterskorna var jättegulliga och gav honom glass efteråt (till min man alltså?)