Jessica Lagergrens

Älskade Signe! Idag är det internationella kattdagen och vår lilla Signe ska såklart firas. Till frukost fick hon kokt ägg som hon älskar. Det och räkor är det bästa hon vet, hon blir helt tokig.

Jag minns så väl när hon kom till mig som kattunge. Jag bodde ensam i en lägenhet på Gärdet och att skaffa henne var mitt bästa beslut just då. Jag avskydde att vara ensam och hon var världens bästa sällskap. Fram till att Elsa kom till världen var Signe min lilla bebis. Jag var superorolig när vi flyttade till huset att hon skulle springa bort eller bli påkörd. Hon hade varit innekatt innan men jag insåg snabbt att hon inte hade trivts så bra med det. När vi flyttade hit ut blev hon en helt annan katt. En fri liten katt och mycket lugnare. Hon går aldrig långt från huset, men ett och annat slagsmål med områdets katter har hon hunnit med under åren här.

Jag är glad för Elsas skull att hon får växa upp med Signe. Att växa upp med djur är fantastiskt på så många sätt. Man får tidigt lära sig om omvårdnad. Det finns även forskning som visar att det är positivt att växa upp med djur i hemmet. Elsa och Signe har ett väldigt speciellt band och har haft det sen den dagen Elsa kom hem från BB. Det är så fint att se.

Hur gulligt? Jag älskar att se Elsa och Signe ihop. 

Elsa älskar att pilla på Signes tassar. Det har hon gjort sen hon var väldigt liten. 

Det här var innan Elsa var född tror jag. Signe invigde Elsas säng. 

Jag och Angelica växte upp med ett mindre zoo hemma. Vi hade bland annat gerbiler, marsvin, fågel, fiskar, hund och hamster. Alla djur bodde inte i huset samtidigt men det var aldrig helt tomt på djur. Så härligt och jag är tacksam över att mamma och Acko lät sig övertalas. Ibbe vill gärna ha en hund, men jag känner inte att en hund får plats in vårt liv just nu. Det är ett oroligt stort ansvar att ha hund och man måste verkligen ha tiden och den finns helt enkelt inte hur gärna jag än också skulle vilja ha en liten vovve.

Älskade Mimmi samma dag som hennes liv tog slut. Det var ett svårt och skitjobbigt beslut att ta, men hon var så gammal och mådde riktigt skruttigt. Jag minns hur vi matade henne med hennes favorit, cheeseburgare, men som hon egentligen inte riktigt tålde. Hon var så glad och bara någon halvtimme senare hade hon somnat in. Vi fick Mimmi i en blå kartong med en röd stor rosett på när vi var 15 år. Lyckodag!