Imorgon eller i övermorgon kommer jag att börja ta min medicin mot PMS. Jag tror att jag känner att mina p-piller har hjälpt en aning mot irritation, men det kanske bara är placebo? Jag tänker iaf att jag ska testa Premalex mot PMS några månader och sedan utvärdera. Premalex tillhör en grupp läkemedel som kallas selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och jag har tidigare i livet ätit antidepressiv medicin. Jag älskade inte hur jag blev av de tabletterna, helt neutral, som ett streck, vilket känns väldigt långt ifrån min egen personlighet. Men då var det ytterst nödvändigt och jag kombinerade antideppmedicin med sömntabletter. Det här var under en kortare period i mitt liv och jag är glad att jag kom ur den perioden och mådde bättre sen. Just sömntabletter tycker jag är lite läskigt för de är väldigt beroendeframkallande.
Ett tag fick jag utskrivet så tung medicin, både sån man somnar in på och sedan sov hela natten på, att det var jobbigt att gå upp på morgonen. Om man redan känner sig lite deppig (vilket jag gjorde) så blev livet ännu deppigare av att jag blev så otroligt trött dagtid och knappt orkade med mig själv. Sömntabletter slutade jag med när jag mådde bättre och sen fasade jag ut antidepp-medicinen själv. Det är inget som jag rekommenderar någon, men jag lyckades inte få en läkartid och min läkare skrev istället bara ut mer medicin fast jag egentligen ville sluta. När jag slutade helt tvärt fick jag fysiska besvär. Allt snurrade och jag mådde fruktansvärt illa. Det var väldigt obehagligt och jag ringde upp min läkare som sa åt mig att trappa ner jättejätte långsamt.
Jag gillar hur jag är som person. Att jag har nära till både skratt och gråt. Jag tycker om att jag har känslorna på utsidan och att jag är jätteglad när jag är glad och riktigt ledsen när jag är ledsen. Men den här ilskan och känslan av att vara totalt värdelös lite mer än en vecka i månaden är så ovärt. Jag vet att många tycker att både jag och Angelica kan ”vara lite mycket”, men vet ni, det struntar jag faktiskt i. Det är det som gör oss till oss. Jag är hellre lite mycket än ingenting alls. Det ska hur som helst bli spännande och se hur jag reagerar på Premalex. Den ska tas periodiskt från ägglossning till mens och alltså inte alla dagar i månaden. Jag återkommer med hur det går!
Foto: Sandra Rogers
Tråkigt att du haft dåliga erfarenheter sedan tidigare med SSRI, men jag hoppas premalex kan funka för dig! Jobbigt med sådan PMS. Har själv pms som verkligen märks, så jag kan vara ana hur du måste känna det. Usch! :O
Själv äter jag SSRI dagligen ihop med stämningsstabiliserande, och jag måste säga att det funkar jättebra för mig. Vill säga det bara för att ge en till syn på det hela, om någon läser detta och själv ska börja med SSRI.
Jag kraschade totalt 2013 och var som ett tomt skal. Gick hos psykolog på sjukhuset och hade jättebra stöd. Vägrade dock medicin, för att jag hört mycket om hur ”drogad” man blir och hur man blir som du säger, som ett streck. Till slut gav jag med mig, och det var först då som jag överhuvudtaget kunde börja ta till mig av terapin.
SSRI fungerar ju så att det höjer seratoninnivåerna i hjärnan till en normal nivå. Man blir inte gladare än någon annan, man hamnar bara på neutral nivå. Då är det så mycket lättare att ta till sig av psykoterapi och övrig behandling. Det ger en stadigare grund (för mig i alla fall!).
Eftersom jag har problem med milda bipolära drag, så måste jag jämna ut uppåt-effekten med stabiliserande. Visst, jag kan tycka att det är jobbigt att vara beroende av min medicin (och jag tycker fortfarande det är skämmigt.hallå, jag är 27!!) men samtidigt tackar jag gud för att den sattes in. Är inte säker på att jag varit med i spelet fortfarande annars.
Ville bara dela med mig av detta som sagt, för att ge en annan bild av medicinering med SSRI. Det fungerar ju otroligt olika för alla, men om någon läser detta och tänker som jag gjorde: snälla våga prova 🙂 det kan bli en vändpunkt.
Tack snälla Jessica för en bra blogg och podd! Mitt bästa med er podd är när ni skrattar och någon alltid tjuter ”inte kissa!!!!”. Alltså, då skrattar jag SÅ högt! Kram på dig <3
Hoppas det hjälper dig! Jag började med Premalex i augusti – mådde väldigt illa de första två omgångarna vid in- och utsättning även fast jag åt så kort tid. Men nu är det inte så längre utan jag bara mår bra! Kram ?
Hej Jessica!
Tack för en fin blogg o en härlig podd! Jag är själv småbarnsmamma o brukar lyssna på podden då jag duschar efter att ha nattat:) bästa!
Jag lyssnade på ett avsnitt där du pratade om att du upplever att du känner så väldigt mycket, både glädje o sorg. Kanske du redan vet o kollat upp, men tänkte bara skriva att det finns ju personer som är hypersensitiva, highly sensitive person, HSP. Min mamma är det o jag själv oxå till en viss del. Kanske vore det nånting du vill läsa om o se om du känner igen dej? 🙂
Hälsningar från en som oxå känner väldigt mycket! Kram
Hej fina du! Åh, det ska jag verkligen läsa om, tack för tips! <3 Och tack för att du lyssnar och läser! Det betyder massor för mig. Stor kram /J
Hej Jessica!
Tack för en fin blogg o en härlig podd! Jag är själv småbarnsmamma o brukar lyssna på podden då jag duschar efter att ha nattat:) bästa!
Jag lyssnade på ett avsnitt där du pratade om att du upplever att du känner så väldigt mycket, både glädje o sorg. Kanske du redan vet o kollat upp, men tänkte bara skriva att det finns ju personer som är hypersensitiva, highly sensitive person, HSP. Min mamma är det o jag själv oxå till en viss del. Kanske vore det nånting du vill läsa om o se om du känner igen dej? 🙂
Hälsningar från en som oxå känner väldigt mycket! Kram
Hej,
Jag äter Premalex, och de har hjälpt mig. Tar bara en halv tablett om dagen mellan ägglossning till mens. Sen jag började med dem i somras så har våra gräl, att jag vill skilja mig varje månad, att jag blir så arg så jag skakar nästan försvunnit. Kan ärligt säga att de har räddat mitt äktenskap.
Stort lycka till.
/Elinda
Har också fått höra från folk att ”jag är för mycket” och blivit ledsen för det men inte nu längre. Håller med dig att det är bättre att man är för mycket än ingenting alls! Tycker vilket fall som helst att ni är grymma som ni är!
Hoppas det kommer hjälpa dig. Jag har ätit antidepressiva själv i livet, håller nu på att trappa ner eftersom jag mår bättre nu än i höstas när jag började med dem. De jag fick nu mot förut gjorde i alla fall att jag behöll mig själv, jag blev mig själv igen. Förra gången när jag var mellan 15-17 tog det bort alla mina känslor, jag minns att jag inte kände något alls. Lite skrämmande när man tänker på det. Hoppas verkligen detta hjälper dig :).
Hej! Sitter och lyssnar på ett gammalt avsnitt av Tvillingpodden och du och Angelica listar vad ni stör er på hos era män och jag måste bara säga att min man är preciiiis som Ibbe. Han städar undan alla mina saker så jag exempel måste ringa honom på jobbet och fråga var mina handskar är.. Han plockar hela tiden hemma, han är den som fyller på toapappret när der är slut och byter handdukar etc. Han tar lång tid på sig på toa, sitter alltid ner. Han är långsam och passar aldrig tiden. Han lyssnar inte alltid när man pratar med honom, disträ. Man måste typ titta honom i ögonen och säga: Kan du lyssna nu för jag tänkte berätta något som jag vill ha feedback på. Trodde min man var en av sitt slag ? Även om jag kan störa ihjäl mig på honom så är det rätt skönt att han en ordentlig, noggrann och renlig man?