När vi kom fram till förskolan idag ville Elsa inte gå ner på marken utan vara i min famn. Jag tänkte att hon skulle gå ner och leka medan jag ställde undan vagnen men det ville hon inte. Jag lät vagnen stå tills hon kände sig beredd att gå ner och leka och då passade jag på att lämna vagnen. Sen satt jag med under deras fruktstund och efter det lekte Elsa med en av pedagogerna en stund tills de sa att det var dags att säga hej då till mamma. Jag pussade henne och sa ”hej då, nu ska mamma jobba, vi ses sen.” Hon fortsatte bara leka med en sparkcykel och hon brydde sig inte det minsta om att jag skulle gå. Jag däremot fick kämpa med att inte bryta ihop innan jag kom runt knuten. Då kom tårarna. All spänning som jag burit på under dessa inskolningsveckor bara släppte. Det kändes så skönt att få gråta ut och nu är jag helt lugn med att hon ska vara där.
Nu sitter jag och Angelica hemma hos mig och sveper kaffe och jobbar som två skållade råttor för att ta igen allt som vi inte har hunnit göra under inskolningsveckorna. När som helst kan de ju ringa från förskolan och säga att någon av oss måste hämta, men tills dess är det full fart på tangenterna. Det är verkligen en lyx att få frilansa med sin andra hälft.
Jag grät när jag kom runt knuten
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Åh. Jag har själv inga barn men jobbar på förskola och får sällan se denna avskalade sida från föräldrar eftersom de ”behöver” vara starka och tydliga med att ”nu ska jag gå” och inte börja vela eller vackla för det hjälper ju inte barnet. Det är fint att du skriver om det, det ger mig perspektiv! 🙂
Den här kommentaren har ingenting med inlägget att göra men jag skriver den här ändå.
Jag älskar er podd!! Den är så jäkla rolig att jag inte kan hålla mig från att börja gapskratta på jobbet där jag lyssnar på podden i ett knäpptyst kontorslandskap… :’) :’) måste låtsas att jag börjar hosta eller nått för att kväva mitt skratt! Haha. Framstår som en lite mindre normal medarbetare men det är det värt =)
Förstår känslan helt! Skönt när spänningarna släpper!