Jag fick en kommentar om att jag borde äta med Elsa när hon äter efter att jag igår skrev att jag skulle laga mat till mig själv när hon hade somnat. Jag vet inte hur alla ni andra med barn har det med rutiner, men jag tror och hoppas att de allra flesta föräldrar försöker göra sitt bästa när det kommer till barnen. Elsa äter middag vid 17 och det är bara någon eller några middagar i veckan som det blir att vi äter tillsammans allihopa. Vanligtvis kommer Ibbe hem från jobbet vid 18:30 och då är det dags för Elsa att borsta tänderna och hoppa ner i sängen. Hon brukar somna runt 19.
Jag sitter alltid med när Elsa äter så det blir alltid en mysig och härlig stund tillsammans. I de bästa av världar skulle vi sitta ner allihopa varje dag och äta middag tillsammans eftersom att det är det mysigaste tycker jag. Men verkligheten ser inte ut så. Om vi skulle göra det skulle middagen ätas runt 19 och Elsa skulle då inte ha ätit sen mellis vid 14-15. Och sen förmodligen somna i tallriken. Ja, ni fattar. Jag ville mest ha sagt att jag gör mitt bästa när det kommer till Elsa. Och alla får göra på sitt sätt när det kommer till rutiner och planering, såhär gör vi i vår familj.
Glad liten kiddo från i höstas när vi fixade i trädgården.
Jordgubbar. Det bästa hon vet säger hon!
Hon är det bästa jag vet!
Åh! Klart du gör det som ni anser är bäst för Elsa! ? Här hemma är det väldigt ovanligt att vi äter alla tillsammans. Son på snart 3 år, dotter på ett halvår och vi föräldrar. Pappan jobbar och hemma 17.30-19 beroende på dag. Skulle vår nästan 3åring vänta med att äta tills dess hade han inte orkat äta ens. Dessutom äter jag och pappan sällan lagad mat om det blir så sent. Då blir det lättare variant och det klarar sig sällan sonen på. Dottern äter fortfarande i tid och otid så det är väldigt svårt att få ihop. Jag tror alla gör så gott de kan och det viktigaste är väl ändå att alla får mat även om det blir på olika tider?
Jag tycker du är fantastisk!!
Vår familj äter alltid tillsamman, vi vuxna anpassar oss efter barnen. Alla gör vad som är bäst för sitt/sina barn.
Alltså Jessica. Försök bara strunta i såna kommentarer. Jag tror att barnen mår som bäst när föräldrarna gör det som funkar bäst i respektive familj o hushåll. De som tycker alla barn ska stöpas i samma form borde släppa sargen o komma in i matchen. Livet ser olika ut för alla, Ni gör helt rätt o det bästa för Elsa. ❤️
<3
Det känns som en självklarhet att man vill sitt bästa för sitt barn. Allas liv ser olika ut. Vi äter med barnen ibland och ibland själva. Att jag och min sambo ibland äter själva, bara vi ser jag som lite extra egentid och något vi behöver för vårt förhållande, en stund då vi kan få prata ostört.
<3
Förstår hur ni resonerar! Äter ni samma mat som Elsa?
Ibland, ibland inte. 🙂 Kram J
Så klart ni gör det bästa för er dotter ? men blä att ibbe kommer hem så sent! Vi äter middag kl 17.30 då min man kliver in genom dörren. Är ockdå lite drygt att alltid behöva laga mat efter jobbet/förskolehämtning. Men vi får iaf äta tillsammans alla tre. Sen går Emma och lägger sig 19.30-20 så vi får kvällen ihop ? hon är snart två år
Klart du/ni gör det bästa ni kan OCH som passar er familj bäst. Alla familjer och individer är olika med olika behov etc. Hade Elsa uttryckt ”mamma ät med mig” så tror jag du hade börjat göra det. Tror hon är en rätt nöjd tjej i alla fall 😉
Alltså det där med matrutiner måste ju vara upp till varje familj att välja vad de tycker blir bäst för just dem? Jag har alltid sagt att mina barn inte ska äta ensamma vilket har resulterat i att den förälder som är hemma äter middag samtidigt som barnen, den andre får värma sin mat när denne kommer hem. Nu har vi under alla år barnen funnits jobbat sånna tider att hela familjen kunnat sitta samlad vid middagen, vilket faktiskt har varit väldigt trevligt. Men nyligen började min man ett nytt jobb där vi inte alltid vet när han kommer hem vilket gör att jag och barnen äter när jag lagat klart maten och mannen när han kommer hem. Men det är också för att jag inte klarar av att vänta in att äta samtidigt som honom då jag i regel är skithungrig när jag kommer hem från jobbet. Vi lägger ner mer energi på att få äta tillsammans hela familjen på helgerna istället.
Vad spelar det för roll om du har en tallrik med mat framför dig eller inte under den tiden som Elsa äter? Du sitter ju med henne och umgås ändå, tror att just det är det viktiga här. Närvaron med henne.
Vi äter alltid middag tillsammans – för att vi kan. Jag pluggar på distans hemifrån och har middagen klar när min man kommer hem 16:30. Hade han slutat senare så hade barnen fått äta vid 17:00 och jag hade ätit tillsammans med min man senare på kvällen. Ingen big deal tycker jag. Jag vill gärna också utgå ifrån att de allra flesta gör så gott de kan.
Fast när Jessica i nästa inlägg beklagar sig över att Elsa inte äter maten och att hon är petig med maten. Då tror jag faktiskt att den där tallriken med mat framför föräldern gör att barnet känner en annan gemenskap och ser att maten ska ätas mm. Det finns en anledning att det i arbetsuppgifterna för pedagoger på dagis ingår att äta med barnen. Barn gör inte som vi vuxna säger utan de gör som vi gör. Hemma hos oss prioriterar vi barnen och att barnen aldrig ska äta själva. Utan den förälder som är hemma om inte båda är hemma äter med barnen. Den föräldern som kommer senare klarar helt enkelt av att äta själv. Självklart ska inte barnen vänta till 18.30-19.00, det är inte rimligt.
Håller med dig Hanna!
Var/när har jag skrivit att Elsa är petig med maten? 🙂
Håller med!
”Hemma hos oss prioriterar vi barnen” det är inte snällt sagt & man kan inte bedömma någons föräldraskap (varför man ens ska göra det) på vad man läser i en blogg. Det är en väldigt liten & utvald del av livet.
<3
Jag har aldrig läst att Elsa varit petig med maten. Mina tre barn har också haft perioder när de varit petiga i maten trots två vuxna med tallrikar framför sig… Barn är ju individer, inga robotar.
När jag jobbade på förskola var det helt valfritt att äta med barnen eller äta sin mat på lunchrasten, alltså ingen arbetsuppgift utan faktiskt något jag fick betala själv för. Det uppmuntras, absolut – men det är inget obligatoriskt!
Som sagt utgår jag ifrån att alla gör det dom anser vara bäst för sina barn och deras familj. Jag tror att Jessica gör det hon anser är rätt och bra för hennes familj. Vad jag har sett av hennes sociala medier är Elsa hennes första prio och att påstå annat pga middagssituation tycker jag är väldigt orättvist. Och ja, självklart klarar vuxna att äta själva, vore ju lite märkligt annars?
Alltså, det värsta som finns är såna pekpinne – personer som dig Hanna.. Sluta försöka trycka ner andra med saker som ”hos oss prioriterar vi barnen” med antydan att Jessica inte gör det. Du har inte 100% insyn i deras liv. Yiiizes..
Jag tror, helt taget ur luften att det nog är mer ovanligt att familjer äter tillsammans idag än när man själv var barn.
Så många oregelbundna arbetstider, pendlingsavstånd och annat som bidrar till att det inte är lika lätt med en samlad middag varje dag. Tänker själv att så länge man äter något mål tillsammans då och då är väl det ändå hur bra som helst?
I den bästa av världar skulle alla jobba samma tider, ha gång/cykelavstånd till jobbet och ha orken att göra massor med kul på kvällen tillsammans hela familjen. Men idag så ser det inte ut så, det är sällan man får jobb inom gångavstånd och ännu mera sällan som familjer har samma tider.
Alla gör så gott dom kan och Alla familjer har olika liv. Min dotter är 9 månader och vi har också svårt att få ihop en idyll-middag varje dag där hela familjen äter middag tillsammans i lugn & ro under en rimlig tid. Det är svårt att få till då min sambo pendlar från jobbet och kommer hem tidigast klockan fem och det är dessutom han som lagar middag när han kommer hem då det är svårt för mig att göra med en krävande bebis. Så middag blir oftast inte innan klockan 18 och ibland äter hon med oss och ibland inte. Huvudsaken är att alla får i sig mat och mår bra, så tror jag ingen får men för livet ?
Jag tycker Elsa verkar vara en otroligt nöjd och glad liten tjej med väldigt fina föräldrar. Jag hoppas verkligen inte att du tar åt dig av såna där onödiga kommentarer!
Jag har en fråga till dig! Vet att ni pratade i tvillingpodden (för 100 år sedan när Elsa var en liten mini), om när man ska lägga barnet i eget rum. Vet att du och Ibbe hade lite olika åsikter där. Är i lite samma situation med min sambo. Han vill prova att lägga vår 10 månaders i eget rum medan jag får lite dåligt samvete av tanken typ? Minns du hur ni till slut gjorde med Elsa?
Tack för en grym blogg och podd!
Tar mig friheten att svara 🙂 Vi la vår son i eget rum vid 10 månader, och efter det sov han så mycket bättre. Det är säkert olika, men för vår del funkade det så mycket bättre än att han sov inne hos oss. Jag var skeptisk som du, men min sambo tyckte vi skulle prova. Var kanske några uppvak i början men han sov ganska snart hela nätter. Han sover jättebra i sitt rum fortfarande 🙂
Åh vad gulligt av dig att svara! Känns som vi kan prova! Funkar det inte kan vi alltid flytta tillbaka henne! Tack för svar! 🙂
Elsa lever ett liv som många andra barn tyvärr bara kan drömma om. Att folk letar ”fel” av den här sorten säger mer om dem än om er. Ni verkar vara alldeles underbara föräldrar. Hon verkar vara en trygg och glad unge som inte saknar något som helst. Klappa dig själv på axeln för det fantastiska jobb du gör. Det är trixigt att få rutiner att funka, och er lösning funkar alldeles utmärkt. Hälsningar en som möter barn i sitt jobb där det verkligen finns anledning att ifrågasätta hur de har det hemma. Kram!