Elsa har pratat väldigt mycket under lång tid och hon har länge kunnat säga nej. Dock verkar hon inte vilja förstå nej när jag säger det. När hon har ätit klart kastar hon ner maten på golvet. Jag säger nej, hon fortsätter. Vi har en grind för trappan som hon har lärt sig åla sig förbi och kan numera klättra upp för trappan trots grinden. Jag säger nej, hon tittar på mig, skrattar och fortsätter klättra. Hon går in i badrummet, stoppar in handen i kattlådan och stoppar in kattsandskristaller i munnen, jag skriker neeeeej men hon skrattar bara. HUR får jag henne att förstå att nej är nej? Jag tar bort tallriken så att hon inte kastar mer mat, jag tar ner henne från trappan och jag stänger dörren till toaletten så att hon inte kommer in till Signes kattlåda. Men vi kan ju inte hela tiden flytta på saker/stänga dörrar. Jag vill ju att hon ska förstå att nej är nej.
Hur har ni gjort med era kids? Vissa saker har hon dock förstått är ”farligt.” Som tex en pall som numera heter ”aj-aj-pallen”. Det är en pall med steg på som hon brukade klättra upp för och sen stå upp på. En gång när hon gjorde det trillade hon ner men jag hann fånga henne så hon har inte slagit sig när hon har klättrat där, men hon klättrar inte där längre utan säger ”aj-aj-pallen” när hon ser den. En annan sån sak är lamporna ovanför våra sängar. De blir varma efter ett tag och det vet hon så när hon tänder dom på morgonen säger hon ”aj aj”. Är ”aj aj” bättre än nej? Kom gärna med era bästa tips.
Hej! Jag har en tvååring och läser även till förskollärare. Du får tänka på att Elsa inte har något utvecklat konsekvenstänk ännu. En annan sak du ska tänka på är att Elsa inte förstår innebörden av nej. Vi vet att nej är nej, vi har den erfarenheten. Men Elsa besitter inte samma erfarenheter ännu och vet därför inte riktigt vad du menar. Hon märker det väcker en rolig reaktion, det hon gör får dig att upprepa det här Nejet om och om igen. Vi säger dock inte nej här hemma ,vi säger stopp och visar tydligt med handen 🙂
Säg inte heller nej/stopp utan att ge en förklaring, tänk ”Det kompetenta barnet”. Och välj dina strider… så ska du se att det går bra 😉
Barn har inget utvecklat konsekvenstänkande förrän de är i 8 års ålder, fullt utvecklat är det när de är 15. Så du slutar aldrig tjata. När man tror man inte kan säga nej 10 000 ggr till ska man göra det. Forever. <3
Lite off topic, men är nyfiken på hur bröllopsplaneringen går? Ska själv gifta mig nästa sommar och undrar om du kommer dela med dig om tips och idéer inför din egen dag?
Tack för en fin blogg!
Så små barn som ditt (och mitt) saknar impulskontroll. De kan alltså helt enkelt inte kontrollera sig.
Bli inte arg! Sig ett neutralt nej om du vill, men framför allt – förekom!
Jo, du måste plocka undan saker, stänga dörrar etc. Det betyder INTE att barnet inte kommer att lära sig tids nog, utan att du avleder från det som är spännande. När hjärnan är mogen kommer det att bli lättare och bättre.
Och som andra har nämnt: Undvik ordet ”inte”. Sig hellre vad hon kan göra i stället.
Försöker ist för nej säga ”Dagny mamma/jag vill inte att du stoppar den i munnen för då… och så en förklaring på varför det inte är ett önskvärt beteende. Typ du kan ramla då eller den kan fastna i halsen då (beroende på vad det är hon gör). Vet egentligen inte om det funkar på så små barn som våra men det känns som att hon tittar på mig och har förståelse för varför jag ber henne låta bli. Tänker att man kanske har igen det ju äldre de blir och att de utvecklar ett konsekvenstänk. Lycka till! 🙂
När min dotter var ungefär lika gammal så hade jag precis samma problem, fanns lixom inget som fungerade. Men så läste jag någonstans om att lära barn gränser, det gör man genom att säga nej, Men ett litet barn lär sig inte första gånger, och kanske inte heller tionde gången man säger till, men den tjugoelfte gången man säger till så kanske hen gör det. Att ett sätt för dem att lära sig är att testa om och om och om igen.
Och nu när man min dotter är 2 och ett halvt så har hon lärt sig att vissa saker är no no, medans andra kämpar vi fortfarande med, som att hoppa i soffan inte är okej.. 😉
Men det är frustrerande, kämpa på du är grym!
Åh hoppas du får något bra tips, för har samma problem med vår 1 1/2 åring! Säger man nej oavsett tonläge fortsätter han, lyfter man bort honom går han dit igen, ignorerar man i hopp om att han ska sluta för att han inte får uppmärksamhet fortsätter han ändå, försöker man med att få honom ställa tillbaka något istället för att fokusera på att han tog nåt så funkar inte det heller.. vad gör man???
Dessutom är han inne i en period då han slåss, sparkas och nyps/bits och jag vet inte mer hur jag ska försöka få honom förstå att det är fel 🙁
Vi försöker vara väldigt selektiva med vad vi säger nej till här hemma och istället förklara eller säga med andra ord om det inte är uppenbart väldigt fel, tex när han slåss. Han är 2 i februari och hittills fungerar det rätt bra. Ett exempel: August leker med maten, istället för att säga nej så säger jag nått om att äta maten. Stoppa i munnen eller liknande. Lyder han inte efter en till två ”tillsägningar” tar jag bort tallriken. om han vill ha tillbaka tallriken får han en chans till på sig att göra rätt annars tar jag honom från bordet. Låter mer dramatiskt än vad det är eftersom hans lek med maten oftast tyder på att han är mätt och inte behöver äta mer. Ang trappa så har han fått ramla lite lätt, dvs jag står nära men håller inte i, så lär han sig vad han håller på med och att det ju kan vara farligt men han slår sig ju inte illa om han ramlar, bara lite ”lagom” för att inse. Haha, jag lär väl få ändra mina strategier snart antagligen, det är ju oftast så, men detta är vad som funkar nu.
Det bästa är att istället säga vad du önskar att barnet ska göra T.ex. ”Du får kasta papper på golvet” (när hon vill kasta mat på golvet) eller ”du får klättra i soffan” (när hon vill klättra i trappan) med en uppmuntrande röst. Elsa testar inte gränser -hon upptäcker världen! Tyngdlagen, sin motorik, känsel och smak. Istället för att säga nej eller inte, visa henne var hon faktiskt får känna, smaka, klättra och kasta, något hon visar dig att hon behöver få göra för att utvecklas.
Lycka till! /mamma och förskollärare
Så är det här hemma också just nu – inte mycket man får bestämma, haha.
På bloggen har jag skrivit om träning under graviditeten – kika gärna in, läs och säg vad du tycker 🙂
Kram <3
På försökolan kör man ofta med stop istället för nej. Dessutom kan man prova med att säga ”man ska äta maten, stoppa munnen” , tex, för att liksom undvika att säga nej så ska man istället försöka tala om vad man ska göra. Om hon är vid signes låda så kanske ”där ska signe bajsa, elsa bajsar i blöjan).. Hoppas
Du förstår hur jag menar <3 dock är det jättesvårt att komma ihåg att tänka på haha. Kram
Jag försöker säga ”jag/mamma vill inte att du gör så för att…..*situation/grej*. Tänker att barnet behöver veta varför man inte vill att de gör en viss sak.
Kram ?
Jag kör stop eller nej.! Och inget mesigt nej utan ett riktigt riktigt argt NEJ eller STOP! När han gör saker som att tex slåss säger jag klappa fint. Springer runt med inredningen som jag vägrat ta bort 🙂 så ställer han tillbaka det när jag ber honom. Grinden har vi tagit bort, han fixar det super bra. Kämpa på!
Vänd på det istället för när du säger nej uppmärksammar barnet bara det icke-önskvärda beteendet och då också fortsätter. Om du istället för att säga nej säger ”nej” fast med andra ord uppmärksammar barnet det positiva. Om hon till exempel vill gå upp för trappen, säg ”vänta” och lär henne att hon bara får upp för trappen i vuxet sällskap 🙂 Barn vill ha bekräftelse och Elsa vet att hon får bekräftelse nu när du säger nej. Därför upprepar hon det beteendet.
Nog vanligt i den åldern att testar gränser! Det som funkar bäst för oss med vår tvååring är att fortsätta säga nej och lyfta bort henne från problemet sen nån gång lär hon sig nog! ?
Har exakt samma problem med vår ett åring. Fick höra av min svärmor som är barnpsykolog att det först är i tre års åldern som barn förstår fullt ut vad nej betyder (kul).. Fick tips om att säga ”var försiktig med…” verkar dock gå sådär ?
Vi har bytt ut ”nej” till ”stopp” och förstärker det med att hålla upp handen som ett stopptecken. Det tycker jag fungerar bättre än bara ”nej”. (Vi förstärker även ”ja” eller ”bra” med tummen upp applåder)
Annars tror jag att det är en rätt lång inlärningsfas också, det hör nog till att man måste flytta på saker och jaga dem ett tag. Tyvärr ?