När jag sprang mitt halvmaraton för några år sen kände jag efter att jag hade ”sprungit klart” på ett tag. Jag gick ju helt klart ut för hårt och även om det var en otroligt härlig känsla att genomföra ett halvmaraton så har det lett till att det inte har blivit så många springturer efter det. Jag älskar att promenera men på senare tid när jag har varit ute på promenad har jag känt en längtan av att springa istället.
Igår hoppade jag ut i skogen och sprang (joggade) i 5,2km. Jag tycker alltid att det tar emot dom första 2-3 minutrarna av en runda men sen kommer jag in i ett lagom långsamt tempo där jag känner att jag skulle kunna springa hur långt som helst. När jag ökar i uppförsbackar och har hög musik i öronen får jag ett adrenalinpåslag som jag inte får av något annat. Den känslan är så befriande!
Igår var det ganska kallt ute så jag tog på mig en tunnare dunjacka, men det var alldeles för varmt för att springa i.
Jag tror mig ha läst att du inte vill prata om din GBP men jag struntar fullkomligt i varför, x antal kg ner osv men tycker det vore intressant att höra hur du mår fysiskt efteråt. Vad händer om du äter för mkt, mår du illa då? Är det något efter operationen du måste slutat med att äta? Behöver man gå på uppföljande läkarbesök?
Vill du inte svara så har jag full respekt för det men det vore som sagt intressant att få höra lite hur det funkar efteråt.
Tack för din blogg, den visar högt & lågt samt fina foton!
Tack fina! Jag kan maila dig svaren på dina frågor! 🙂 Är det mailen som står vid kommentaren? Kram J
Hej Jessica! Jag har exakt samma funderingar som skribenten ovan och undrar också vilken typ av operation du har gjort. Om/när du hinner svara i ett mejl skulle jag bli otroligt tacksam. Heja dig, du är grym! Kram H
Yes : )