Igår blev jag runtskickad på akuten från en avdelning till en annan. Kirurgen trodde inte att det var tarmarna så då ville gyn träffa mig. När vi kom fram till första akuten frågade jag om jag kunde sitta avskilt någonstans med Bonnie men fick svaret att det var väntrummet som gällde. Då bröt jag ihop. Alla hormoner och all trötthet gjorde sig påminda och det brast för mig. Jag kände så starkt att det var helt orimligt att jag skulle sitta med en sjudagarsbebis på akuten med infektionssjuka människor. Dom ordnade med ett rum till mig, Bonnie och mamma. Hade det inte gått hade jag åkt hem igen. För mig var det inte värt att bli undersökt för så dåligt mådde jag inte. Det var för att gynekologen sa att jag var tvungen att bli vidare undersökt som jag åkte till akuten.
Gynekologen hittade en hinnbit inne i livmodern och kanske är det så att det var den som gjorde att min sänka var hög. Den var ännu högre igår än dagen innan men tydligen släpar den och de kunde se att den dubbla dosen antibiotika börjat verka. Jag är så trött men mår ändå helt okej. Det var väldigt påfrestande att släpa med Bonnie till läkaren rent känslomässigt. Jag vill bara vara hemma med henne och mysa.
All personal var hur gulliga som helst igår på Danderyd trots att de hade hur mycket som helst att göra. Hatten av för alla inom vården, de gör verkligen ett kanonjobb.
Nu ska vi bara vila, vila och åter vila. Min kropp behöver verkligen bara ta det lugnt nu.
Bra att du stod på dig och fick ett enskilt rum! Hoppas att du mår bättre!
Hoppas att du mår bättre snart. Jag har själv blivit skickad mellan gyn och kirurgen många gånger så förstår känslan och då har jag inte haft med mig en bebis. Kram