Låt oss komma igång med den här tisdagen! Den började inte alls bra så jag känner att det bara kan bli bättre nu. Elsa blev ledsen när jag lämnade henne och det gör så fruktansvärt ont i mitt hjärta när hon blir det. Det är en stor omställning för hela familjen att ställa klockan och behöva gå iväg till jobb och förskola. Den här sommaren har varit så lugn och skön, speciellt på mornarna. Vissa dagar har vi dragit oss i sängen till efter 8 och sen ätit frukost tillsammans. Det kommer säkert bli bättre när vi kommer in i rutinerna igen, men just nu känner jag bara för att ta en veckas extra semester. Jag vet ju dock att jag bara skjuter på problemet då. Plus att jag har jobb att göra.
När Ibbe kom hem från sin båtsemester i helgen som han var på med en kompis en vecka sa han att han hade längtat efter mig. När jag inte sa det tillbaka på en gång frågade han om jag inte hade längtat efter honom. Och visst har jag saknat honom. Men jag var ärlig (kanske för ärlig) och sa att det hade varit skönt att vara bara jag och Elsa en vecka. Vid såna här tillfällen kan man ju egentligen bara säga ”joo jag har längtat massor”, men jag ville vara ärlig och säga som jag kände.
Det ena behöver såklart inte utesluta det andra, men jag har inte längtat ihjäl mig. Efter flera veckor ihop och en båtsemester där man praktiskt taget sitter på varandra var det skönt med lite egentid. Jag vet inte hur ni andra känner efter semestern? Är ni fastklistrade som par och har svårt att slita er från varandra? Eller uppskattar ni som jag att gå iväg på en kvällspromenad med lurar i öronen?
Jag älskar honom.
Skäms nästan för att skriva de här men….. Min man börjar jobba på måndag, jag och barnen börjar jobb/skola/fritids och förskola veckan där på och de ska bli härligt att komma tillbaka i rutiner. Sommaren och värmen dessa månader har varit fantastisk och man har maxat med sol, bad och allt vad de innebär. Men ååå så färdig jag känner mig med sommaren och ser fram emot hösten och alla rutiner som kommer med den. Sen att maken veckopendlar är ju också ett litet plus? Man hinner sakna varandra.
Haha känner igen det där ? jag är mer mån om egentid o min man är inte så.
Jag uppskattar nog mer tid själv ?
Förstår dig absolut!! När man suttit fastklistrade ihop tycker jag ENBART att det är skönt med tid ifrån min sambo, även fast jag älskar honom 🙂
Håller med dig heeeelt! Efter 9 veckors? semester och föräldrarledighet som nästan uteslutande spenderats i sommarstugan känns det som om jag hade kunnat spendera 2 veckor i en ljudlös koja i skogen. Självklart har det varit otroligt lyxigt och enade som familj att ha så lång tid ledigt ihop men det blir även intensivt med allt som ska fixas och göras. Längtar tills mannen börjar jobba på måndag igen och min 3 åring går tillbaka till förskolan så jag och bebis kan slappa på dagarna och kolla på ”Real housewifes” eller nått?
Har du ett 07-16 jobb eller hur ser det ut?
Har missat ditt blogg ett tag men fattar att du jobbar för Amelia nu?
Jag startade eget med mannen för att slippa sätta på förskolan och det är tufft! Men skönt att slippa styra sina morgonrutiner efter andra.
Det kanske beror på hur länge man varit ihop…? Jag och min man har varit tillsammans i 8 år. Bara att vara utan honom en natt får det att värka i varenda cell i mig för jag saknar honom så. Vi har våra jobb och det sociala på var sida, men efter tre veckors semester känner jag att jag verkligen vill ha honom klistrad vid min sida, han var iväg i helgen på grabbgrejs och vi låg halva natten och pratade i telefon med varandra ändå när han väl kommit i säng för att vi saknar varandra så. Eller så är vi bara osunt fästa vid varandra? 😀
Hahaha! Jag och min man är likadana! 8 år tillsammans snart, och jag kan typ inte sova om han är borta och känner mig halv:) 🙂 vi pratar också orimligt mkt i telefon som två tonåringar om vi är ifrån varandra:)
Jag misstänker att ni eg var på ganska lika nivå. Inte har han suttit och längtat efter er hela tiden heller. Nästa gång kan du lägga ett tillfälle på minnet då Elsa och du saknade hnm och berätta det. Både jag och min man är ensamvargar som ibland ”dör” utan egen tid. Så vi tar och ger varandra den. Det har inget att göra med att vi inte älskar varandra tillräckligt mycket el att vi inte har det bra. En del människor måste få mer personlig tid än andra. Att du vill vara ensam med Elsa ibland förstår jag helt. Bara ärlighet inte låter som kärlekslöshet är den att rekommendera.. ?? Älskad och saknad, vem vill inte vara det? Du är bra som du är, glöm inte det!
Vad händer med kebnekaise?