Jessica Lagergrens

Min förlossningsberättelse kommer att vara detaljerad och ärlig. Om du är känslig är det nog en god idé att inte läsa den. Speciellt om du snart ska föda ditt första barn själv… Alla förlossningar är såklart unika och olika, men det här är min berättelse:

Torsdag 21 maj
Jag sprang runt hemma och städade och mitt i städningen kände jag en enorm trötthet komma över mig så jag la mig i soffan för att vila. Jag somnade som en stock och vaknade ett par timmar senare vid 15.30. Jag älskar inte att sova sådär mitt på dagen och var helt groggy när jag gick upp för att kissa. När jag hade kissat klart reste jag mig upp och då fortsatte det rinna från snippis ner i mina mjukisbyxor. Jag tänkte direkt att det var vattnet som kom – och drabbades av ren och skär PANIK!

Jag började hulkgråta och tänkte ”nej, nej, nej jag är inte beredd. Inte nu. Inte såhär.” Vi hade ju inte packat bb-väskan. Inte skrivit något förlossningsbrev. Vi var inte redo.

Ja, jag vet att vi borde ha packat väskan för längesen med nu blev det helt enkelt inte så. Jag ringde Ibbe mitt i all panik och sa bara ”kom hem, vattnet har gått”. Han frågade om jag var säker på att det var vattnet, och även om jag fattade att det var vattnet som hade gått kan man ju inte vara helt säker eftersom att det är första gången. Jag bad honom bara skynda sig hem och så ringde jag Angelica (tvilling) för att få expertutlåtande. Hon svarade INTE! Hon var mitt uppe i att göra en soldusch…

Jag sprang runt hemma som en idiot och försökte packa väskan. Jag kan inte ha sett riktigt klok ut. Jag har inte heller hunnit sortera alla bebiskläder efter storlek så jag började riva i den tvätthögen efter nått att ha med till bebisen. Till slut efter vad som kändes som en evighet (läs 10 minuter) ringde Angelica upp. Jag började grina igen och hon sa att jag skulle ta det lugnt. ”Nu ringer du till förlossningen Jessica. Strunta i väskan, jag kommer över till dig och hjälper dig med det sen.”

16:00
Okej. Okej. Okej.

Förlossningen.

BB-Stockholm ja. Jag letade upp numret i telefonen.

En manlig telefonsvararröst säger ”Har förlossningen startat, tryck 1. Är du gravid efter vecka 22, tryck 2… blablabla”

VAD ska jag välja tänker jag?! Jag fick panik (igen) och slängde på luren. Jag ringde upp Angelica och frågade ”VAAAD ska jag välja???”

Hon skrattade och svarade ”Jessica. Förlossningen har startat. Tryck 1.”

Okej. Okej. Okej.

Jag ringde upp igen och efter att ha tryckt 1 fick jag prata med en barnmorska. Hon sa att jag skulle lägga en binda i trosorna (jag hade förövrigt inga trosor på mig) och ingen binda hemma för den delen heller. Så jag fick snällt vänta tills Angelica kom hem och kom över med det (inte trosor alltså, utan binda.) Jag skulle ringa tillbaka efter två timmar och tala om hur vattnet såg ut i bindan och om det hade fortsatt rinna.

17-tiden. 
Angelica och Stefan kom hem och hade köpt med sig mat till mig. Jag var helt uppe i varv men Angelica lugnade ner mig och sa att det var viktigt att jag åt och fyllde på med energi. Såhär i efterhand är jag väääldigt glad för det… Ni kommer förstå varför sen.

17:30 
Ibbe kom hem. Han var lite chockad och dammsög hela nedervåningen i panik. Angelica hjälpte mig att packa min väska och hjälpte även till att skriva mitt förlossningsbrev som jag inte heller hade skrivit. Vi hittade en mall på nätet som man kunde fylla i. Supersmidigt om man skriver det i ren panik.

18:00
Jag ringde tillbaka till förlossningen och sa att vattnet hade fortsatt komma och att det även hade kommit en liten strimma blod. Barnmorskan sa att vi var välkomna in vid 20-tiden för en kontroll och att vi skulle få en igångsättningstid inom 2 dygn om inte förlossningen startat innan dess. Här någon gång började jag känna av förvärkar. Det kändes som kraftig mensvärk bak i ryggen som kom och försvann, kom och försvann. För varje gång det kom en ny värk blev den lite lite kraftigare. Jag tänkte att ”nu är det dags då riktigt, nu händer det.” Det är ju väldigt vanligt att förstföderskor blir hemskickade efter en kontroll, men jag kände där och då att vi inte kommer komma hem igen innan bebisen är född. Jag sa till Ibbe att det är lika bra att vi får med oss allt som vi behöver än att vi ställer in oss på att åka hem. Här någon gång kom mamma förbi och jag, hon och Angelica tog en promenad i skogen på cirka 50 meter för att sen behöva vända för att jag hade för ont.

19:30
Vi hoppade in i bilen och åkte mot Danderyd och BB-Stockholm. Vi stannade till vid affären på vägen och handlade med oss lite chips, choklad och cola light som jag tänkte kunde vara toppen att ha under förlossningen. Dock lämnade vi alla väskor i bilen när vi skulle gå upp till mottagningen för kontroll så det där såg jag inte röken av förens bebis var född.

20:00 
Väl framme på BB-Stockholm fick vi vänta på att bli undersökta. Sköterskan sa att vi kunde sitta i soffan och vänta men jag hade så täta värkar (3-5 stycken på 10 minuter) så jag kunde inte sitta ner. Jag gick runt och tog några värkar lutandes mot soffan. Väl inne på undersökningsrummet ökade värkarna i styrka. Jag blev uppkopplad på CTG, som mäter styrkan i värkarna, och kontrollerar bebisens hjärtljud. Det var väldigt svårt att få in värkarna på maskinen så en sköterska kom och satt med mig i rummet och sa ”jag ser ju att du har värkar”. Jag tror vi var i det där rummet i nästan två timmar i väntan på att få komma upp till förlossningen. Det fanns nämligen inget ledigt rum att föda i.

Mot slutet av de här två timmarna låg jag på golvet och tog värkarna. Det var vidrigt. Då hade jag även kräkts tre gånger av smärta. Det var en smärta som absolut gick att genomlida men när jag låg där på golvet sa jag till Ibbe ”Nu trycker du på larmknappen och ber om smärtlindring, vad som helst, jag kan ta alvedon bara jag får nått”.

I mitt förlossningsbrev hade jag skrivit att jag gärna ville ha epidural (ryggbedövning) men så sent som möjligt (jag ville inte att förlossningen skulle dra ut på tiden mer än nödvändigt och med en epidural stannar ofta värkarbetet upp.) Jag sa till Ibbe med en mycket bestämd ton ”TA FRAM BREVET OCH STRYK DEN RADEN. Ändra till: Jag vill ha epidural PUNKT. Ibbe gjorde ett rakt streck över meningen och då fick jag panik. ”STRYK DET så att man INTE ser vad det har stått.”
Ibbe: Jag tänkte det kunde vara bra att dom vet vad du ville först.
Jag: Ehh, NEJ!!!! STRYK DET OCH GÖR DET NU! INGEN ska någonsin se att jag ville skjuta på epiduralen.

22.3o
En barnmorska/sköterska kom och hämtade oss och sa att de hade gjort i ordning ett bad till mig om jag ville prova det och sa att det även fanns lustgas som smärtlindring där. Vilken lättnad!

När vi kom upp på plan 9 på Danderyd bröt jag ihop. Jag tyckte att det var såå fint (ja, det är fint, men såå fint är det inte kan jag tala om i efterhand. Haha, för mig var det som att komma till himlen bara att komma in i korridoren på förlossningen.) Rummet där man badade var dock hur mysigt som helst. Det var ett sittbadkar som var fyllt med riktigt riktigt varmt vatten. Rummet var mörkt och några tända små låtsasvärmeljus stod och brann bredvid badkaret. Jag fick ner min kropp i badkaret och kunde äntligen slappna av. Det var en enorm befrielse att omslutas av vatten. Jag fick lustgas och kände direkt att ”det här är grejen”. Jag satt i badet i nästan en timme och tappade ur vatten, fyllde på, tappade ur. Jag bad även om äktad styrka på lustgasen och det hjälpte verkligen…

Del två kommer inom kort…