Jessica Lagergrens

Mina armar. Mina stackars armar – och handflator. Som jag har grävt, och grävt och grävt lite till. Jag bestämde mig för att potatisarna skulle sättas idag och så blev det. Så är det väldigt ofta när jag bestämmer mig för något. För det mesta kommer livet och barnen emellan men idag fick jag några ostörda timmar ute i trädgården. Så nu, med många blåsor i händerna senare är nu potatislandet klart.

Det sitter nu 25 potatisar på rätt avstånd och djup i potatislandet, två olika sorter. Den ena heter Amandine och den andra heter Timo. Båda är ”tidiga sorter” och jag ser så mycket fram emot att äta min egenodlade potatis. Det är något väldigt härligt med det. Att gå ut och gräva upp sin egen potatis och ta in och tillaga. Ena sorten får vita blommor och den andra lila. Det kommer bli så fint!

Vilken värme det var idag när solen var framme! Så himla härligt – och svettigt att gräva samtidigt. Jag har varit osminkad och gått runt i träningskläder exakt hela dagen. Väldigt skönt.

Såhär såg det ut innan jag började gräva där potatisen och dahliorna ska vara.

Nu ser det ut såhär! Där jorden är mörk har jag satt potatis. Jag blandade vanlig jord med barkmull och satte potatisen. Jag ska tömma komposterna och köra det till tippen. Där all jord är uppvänd ska jag senare plantera ut dahliorna. Men först ska jorden hackas och mjukas upp lite till sen blir det mer jord och annan jordförbättring innan dahliorna grävs ner. Jag gjorde en gång av stenplattor mitt i för Elsa har börjat leka massor med grannen och dom går gärna den vägen till varandra. Jag har alltså grävt ut allt det här för hand. Det var tungt men så så värt det.