Det var ett otroligt fint sista farväl igår på begravningen. Jag tycker att tiden precis innan begravningen börjar är den jobbigaste. Det är en anspänning i hela kroppen. Min faster sjöng i kyrkan och då släppte allt som jag burit inom mig. Det var så skönt! Idag känns allt mycket lättare. Jag har haft en tryckande känsla i kroppen i flera veckor som nu verkar ha lättat. Tack för alla era fina kommentarer och mail. Det värmer verkligen. Jag vet att döden är en del av livet men det gör den inte lättare att handskas med för det. Vi ses på en annan plats i en annan tid älskade Farfar.
Idag väntar en heldag i stan med möten, träning med bästa Pischa och sen tjejmiddag ikväll. Senare idag kan ni läsa om eventet som vi var på med Mia Parnevik! Hon var precis så härlig som jag hade föreställt mig. Dessutom var min absoluta favorit Peg där! Jag och Angelica bad om ursäkt till henne att vi hoppade på henne i midsomras…mer om det sen!
Ser fram emot inlägget om eventet 🙂