Idag är det exakt ett år sen jag gick med darriga ben ner för trappan och knackade på dörren till badrummet där Ibbe befann sig. Han undrade såklart vad jag ville och jag fick bara fram ”men kom ut bara!!”. I handen höll jag ett graviditetstest som visade: Gravid 1-2.
Jag var i chock. En glad chock! Det var helt fantastiskt och från den stunden kände jag på mig att det lilla embryot skulle förändra våra liv för alltid. Och det har hon verkligen gjort. Hon är det finaste och bästa jag någonsin har skapat! Ibbes reaktion? ”Hej då gamla livet!” Haha, inte riktigt vad man vill höra kanske men han fick också en mindre chock.
Fantastiskt! Jag minns också känslan när jag plussade – 16 veckor senare fick jag reda på att det va två.. Herregud då skulle du sett mig