Den 17 juli fyllde min tvillings dotter Alice 1 år. I ett år har hon förgyllt mitt liv på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Tänk att någon så liten kan göra så mycket. Jag är evigt tacksam att vi bor så nära varandra så att jag kan träffa Alice varje dag om jag vill (och får störa hos Angelica & Stefan 😉 )
Det finns ingen liten grodmunk som jag har så kul med som med Alice och det kommer bara att bli roligare och roligare. Tänk när vi kan bygga kojor i skogen eller pyssla och lägga pärlplattor. Jag hoppas att Alice känner att hon alltid kan komma till mig. Att när hon blir äldre väljer att prata med mig om allt. Att det är mig hon kommer till när hon som tonåring gjort något bus och inte vågar prata med mamma och pappa. Jag hoppas också att Elsa och Alice blir lika tighta som jag och Angelica, att dom känner att dom alltid har varandra – oavsett vad. Jag var lite fundersam över hur man kan älska någon mer än jag älskar Alice innan Elsa föddes. Men det är ju det finurliga med hjärtat, det bara växer och fylls med ännu mer kärlek – en bottenlös och oändlig kärlek som jag aldrig tidigare upplevt.
Vilket fint inlägg! <3 Ser så himla mycket fram emot att få en systerdotter.
Så fint skrivet! Blir lite tårögd, du verkar så himla gullig och kärleksfull tycker jag, tänkt på det även i podden! Alice och Elsa har tur 🙂
Låter verkligen fint att Alice och Elsa får möjlighet till så nära relationer till sina mostrar och ni till era syskonbarn. Antagligen kommer tjejerna känna sig mera som syskon än kusiner.
Tror nog att du och Alice kommer få en fin relation, precis som Angelica och Elsa. Som tonåring tycker jag det är viktigt att ha en närstående person utöver sina föräldrar, då man inte alltid känner att man kan prata med dem hehe… Hur cool och förstående man än försöker vara som mamma. 😉
Så mysig blogg du har! Här ska jag kika in igen:)
Tack snälla! 🙂 Kram