Jessica Lagergrens

Sen separationen från barnens pappa var ett faktum har jag varit i ett fight-mode och bokstavligt talat varit på helspänn. Det känns som att jag har krigat på och försökt få allt att gå ihop och inte riktigt haft tid att känna efter. Nu har allt kommit ikapp och jag känner mig sorgsen i själen. Att vara ifrån barnen varannan vecka under sommaren var på ett annat sätt än nu. Då hittade jag på saker och var aldrig ensam under mina veckor utan tjejerna. Nu är det mörkt, kallt och när jag inte har barnen känner jag mig så ensam. Och längst in i själen känner jag en sorg. En sorg över att det blev som det blev och att jag inte har kvar min familj som den en gång såg ut.

Jag antar att man behöver gå igenom ett år av högtider och födelsedagar innan man vänjer sig vid det nya livet. Om man någonsin vänjer sig. Som tur är har jag barnen i jul och vi ska fira tillsammans med Ibbe. Det ser jag fram emot så mycket. Ibbes och min relation är så mycket bättre nu när vi inte längre är tillsammans. Vi kommunicerar på ett annat sätt och allt fungerar så himla bra vilket är skönt!

This too shall pass!