Är det bara jag som tycker att det känns emotionellt och lite lite jobbigt att göra byten från till exempel liggdel till sittdel på vagnen? Alltså inte jobbigt fysiskt, utan mer sorgligt. End of en era liksom. Jag blir lite vemodig av att det är dags att ta bort liggdelen och att Bonnie inte ska ligga där mer. Ska ingen bebis ligga där mer? Jag kan ju inte säga att jag aldrig någonsin kommer ha fler barn, men den här vagnen vi har nu kommer vi garanterat att sälja när Bonnie har använt den klart. Tanken på det är också sorglig. Elsas gamla vagn.
Det känns ju lite speciellt att snöa in på saker, men det är inte sakerna i sig. Det är mer att det blir så tydligt hur snabbt tiden går och att vi bara har en bestämd stund på jorden. Sorgligt. Men desto viktigare att ta tillvara på den tiden vi har. För 7 månader sen föddes Bonnie Lo. De sju snabbaste månaderna i mitt liv. Hon känns så självklar här. Tänk att hon inte fanns förut och nu finns hon. Livet hörni. Ena stunden finns man och sen är man borta för alltid. En dag ska vi dö men alla andra dagar ska vi leva.
Bonnie min Bonnie! Gulligaste lilla munken jag vet!
Jag är lite småsjuk så Ibbe har tagit Bonnie två nätter i rad. Även om hon oftast inte vaknar på natten längre är det skönt att Ibbe har ansvaret så att jag får sova ostört. När jag är småsjuk drömmer jag otroligt mycket mardrömmar som känns så verkliga och som stannar kvar.
Nu ska hon få hoppa ner i vagnen och så ska vi gå och hämta hem Elsa. Dom har haft gosedjurens dag idag på förskolan och Elsa var så lycklig när hon skuttade iväg med Babba i famnen imorse när hon skulle till förskolan. Det ska bli roligt att höra vad dom har fått göra idag.
Nej gud du är inte ensam! Vi fick vårt tredje barn för 7 veckor sedan och detta ÄR vårt sista. Jag går runt och sörjer precis allt. Grät när hon växte ur första blöjstorleken, första plagget och det lär ju inte bli bättre när hon växer ur liggdelen, babyskyddet… buhuuuu gråter bara jag tänker på det!!!
Ja visst är det lite jobbigt…känns som bytet innebär att man går från bebis till barn på något vis. Jag kunde inte ens byta själv utan en dag när jag var borta några timmar tog min man tag i det och bytte ?
Jag tycker också att det känns sorgligt. Varje gång jag plockar undan kläder, vagnar eller bilstolar som min son vuxit ur så känns det jättejobbigt. Att det aldrig mer ska ligga en liten bebis i just den sängen, eller ha på sig hans små, små byxor. Att jag aldrig mer ska gå ut och gå med liggvagnen där det sover en fridfull liten mini. Så jobbigt även om det såklart är jättekul att han växer och utvecklas.. Drömmer så mycket om ett till barn men då får jag byta man först haha.
Vill bara flika in och skriva att jag tycker du är grym! 🙂 Du verkar vara fantastisk och att jag gärna hade velat vara din kompis så vi hade kunnat hänga! haha. KRAM
Jag håller på att lägga undan storlek 56, bara det är helt hjärtskärande!
Absolut inte bara du. Jag hade ångest inför bytet med båda barnen. Med lillebror ville jag nästan byta tillbaka till liggdelen efter någon dag för att han inte skulle växa upp så fort. Precis som du haft tanken att vi kanske inte kommer att ha en liten bebis igen vilket gör att det kändes ännu jobbigare. Men man ska aldrig säga aldrig. ❤
Nej det är inte bara du som tycker att det känns emotionellt ?
Tänk att det kan vara så olika. Jag tyckte det var helt fantastiskt när jag fick ta med min son på sin första runda i sittdelen. Att han blivit så stor att han blivit en mer egen person