Jessica Lagergrens

När jag satte in Bonnie i hennes bilbarnstol häromdagen vände hon upp ansiktet mot mig och sa ”mamma, du har vackra ögon!” Jag sa tack och att hon också har vackra ögon, och det var svårt att hålla tillbaka tårarna. Det känns som att Bonnie Lo nyss föddes och nu sitter hon och säger saker hon tänker på, inte bara repeterar sånt andra säger.

Det är på barnen man märker hur fort livet flyger förbi. Det är lätt att allt bara rullar på och att man stressar mellan lämningar, jobb och hämtningar tycker jag. De där små meningarna fastnar dock i mitt hjärta och jag hoppas att jag alltid kan minnas tillbaka till den här tiden som en fin tid även om det är mycket som är rörigt just nu.

Var och varannan dag åker jag upp till bygget av mitt nya hus för att samla kraft. Målbilden för flytten är att jag går från huset med barnen i varsin hand och går ner till skolan/förskolan som ligger på gångavstånd. Jag ser den målbilden framför mig varje gång jag sätter barnen i bilen och åker iväg på morgonen. Snart är vi där!

Jag kan hålla med om att ögonen är vackra. Det är dock i ögonen man ser om någon inte mår riktigt hundra. Och jag ser det när jag ser bilder på mig själv. Det är en blandning av oro och panik som speglas i ögonen just nu. Men det kommer att bli bättre. Det vet jag, så jag vilar i den tanken.