Om det finns någon insikt jag redan hunnit få i och med den här separationen så är det att inget blir som man har tänkt sig. Men man får bara hålla ut och så blir det förhoppningsvis bra till slut. Problem efter problem har dykt upp och jag har haft kaninpuls den senaste veckan – över allt. Stort som smått. Det känns som att det enda jag gör är att släcka bränder just nu. Förhoppningsvis löser sig allt redan nästa vecka.
Jag har äntligen accepterat att jag inte mår bra men att det är okej. Jag måste inte må bra samtidigt som jag går igenom en kris. Det hade varit skönt för mig om jag hade kunnat behålla min mur och hårda fasad genom allt men till slut sprack den och allt rasade. Jag tar som sagt en dag i taget och ett andetag i taget de stunder jag måste. Tack gode gud för mina vänner och min familj. Och barnen. Mina älskade tjejer som jag får ha nära mig till söndag kväll.
Både igår och idag åkte vi och tog ett kvällsdopp i havet. Både Bonnie och Elsa älskar att bada!
Elsa och jag gjorde sköldpaddor av sand på stranden.
När Bonnie hade somnat sprang jag och Elsa till hennes första förskola och lekte! Vi åkte rutschkanan tillsammans flera gånger och Elsa tjöt av skratt. Så fin kväll med henne!
