Jessica Lagergrens

Jag vet inte hur många gånger stackars Elsa kräktes igår kväll innan hon till slut somnade. Det var så himla jobbigt att se henne så dålig och hon blev så ledsen av att kräkas. Man vet ju själv hur jobbigt det är. Jag såg framför mig hur vi skulle ha en mardrömsnatt med uppvak och kräkningar flera gånger i timmen, men halv åtta vaknade jag av att Elsa ropade på mig från sin säng(!). Hon har inte sovit en hel natt i sin säng på jag vet inte hur många veckor. Helt otroligt och inga kräkningar på hela natten. Både jag och Ibbe är fortsatt friska men båda är hemma i karantän idag, och tar hand om Elsa såklart. Hon har kräkts en gång på morgonen efter att hon drack saft alldeles för snabbt, men sen har hon varit pigg och glad. Nu ligger hon och vilar i sin säng lilla skrutten.

Jag tycker att den här väntan är helt olidlig. När man inte vet om man när som helst kommer att kräkas. Det är såklart mest synd om Elsa som är sjuk redan, men att bara vänta på att bli sjuk är hemskt. Jag hoppas och ber om att vi slipper. Vi tvättar händerna konstant, spritar allt och tvättmaskinen går varm med alla lakan och handdukar. Käre gode Gud, låt oss slippa. Nu ska jag äta extra mycket lunch utifall att det bara blir flytande sen. Håll tummarna nu!