Jessica Lagergrens

Jag och Angelica hade ju storslagna planer på att bestiga Kebnekaise någon gång den här sommaren/hösten. Men efter ett möte i början med ett företag om att göra det som ett samarbete kände vi att vi får skjuta på det. Dels blev det för stressigt eftersom att det är en utmaning rent fysiskt att bestiga Kebnekaise, och att tid inte fanns att ladda upp inför det. Sen fick vi inte till den typen av samarbete som vi var ute efter, så vi får se hur vi gör när vi väl bestiger sen. Det blir i alla fall inte det här året. Jag var så besviken när det gick upp för mig att vi inte skulle genomföra en av mina drömmar nu.

Tiden för det kommer, det är jag helt övertygad om. Om jag klarade av att springa ett halvmaraton så kan jag utan tvekan bestiga Kebnekaise. Men det måste stämma med tid och ekonomi också. Jag ser fram emot dagen jag står där på toppen. Jag föreställer mig att det är en väldigt speciell upplevelse. Att man känner sig både odödlig och oövervinnerlig. Vad har du för drömmar? Och säger du dina drömmar högt? Det har länge varit motto och jag tycker att det hittills fungerar väldigt bra. Man kan inte styra över allt, men jag tror stenhårt på att ta hjälp där hjälp går att få. Och om du säger dina drömmar högt finns det ofta någon som har gått igenom samma sak eller som känner någon som kan hjälpa dig att komma ett steg närmre dina drömmar.

Tänk att jag sprang 2,1 mil. Det finns så mycket vilja och pannben i den här kroppen. Det kommer man tydligen långt med.

Halvmaraton är en av de häftigaste sakerna jag genomfört. Jag tror dock aldrig att jag gör om det. Det slutade ju i en ambulans. 

Nästa stora dröm är som bekant att bli gravid igen. Även om det inte går att påverka genom att säga högt så gör jag det ändå. Jag tycker att det känns fint att dela med mig av det.