Jag fick frågan om varför jag ofta skriver att det inte är aktuellt med ett till barn just nu. Och om det hade att göra med att jag har väldigt mycket jobb för mig. För er som följt mig ett tag här i bloggen och kanske även i Tvillingpodden så vet ni att jag och Ibbe inte är på den bästa av platser rent relationsmässigt just nu. Att skaffa ett till barn just nu är därför absolut inte aktuellt. Det har ingenting med mitt jobb att göra. Tvärtom skulle det gynna min statistik och mina siffror enormt om jag blev gravid nu. Jag känner att ett barn nummer två måste vara efterlängtat av båda parter, ett gemensamt beslut osv. Och med det menar jag inte att jag vill ha barn nu och Ibbe inte vill det. Vi är två om den här relationen och ett till barn skulle inte ”rädda relationen” som jag vet är ett ganska vanligt fenomen när man har det lite skakigt. Nej, jag tror på att reda ut problemen, bli bättre på att kommunicera med varandra, oavsett hur utgången blir i just den här relationen.
Jag har valt att vara öppen med er om vår relation till en viss del. Men vi är ju som sagt två personer i den här relationen, och tre personer i familjen och av hänsyn till min lilla familj så berättar jag inte allt. Jag kan förstå att det blir jobbigt ibland för partners som lever med bloggare/offentliga personer som skriver öppet om sina känslor och tankar. Ibbe har inte påpekat att jag skriver om oss, men jag respekterar ändå något form av privatliv. Jag hoppas och tror att allt kommer att bli bra till slut, eller vet ni? Jag vet att allt kommer att bli bra till slut, hur det än blir. Det ordnar sig alltid, på ett eller annat sätt.
Det blir ju inget bröllop i sommar som det var planerat, men livet går vidare ändå. Ibland blir det helt enkelt inte som man hade tänkt sig.
Det vore en dröm för mig och du ville kolla på min blogg, den handlar dels om min resa bort från den hemska sjukdomen anorexia, men också om livet efter sjukdomen. För tro det eller ej, men jag är nästan helt frisk! 😀 <3
http://nouw.com/heddasöderberg
Stor kram, hoppas det blir bättre snart. Lyssna på magkänslan. Lyssna alltid på magkänslan. ❤️
Tycker det låter väldigt klokt! fler borde faktiskt göra som ni, rädda förhållandet först och ta ett till barn efteråt :). Tror man blir starkare av det också.
Hej! Ver egentligen inte varför jag skriver men vill ändå säga att vad ni än väljer för väg så kommer det att bli bra. Man klarar sig igenom det man absolut aldrig trott o hittar lösningar längs vägen.. jag har just gått (och går) igenom den värsta perioden i mitt. Jag skulle gifta mig i augusti, vi var mitt i bröllopsplanering, har två små barn, renoverade ett hus och för 3 månader sen kom han hem oxh berättade att han inte vill leva med mig längre.. det kom som en chock, jag har inte misstänkt eller förstått att han känner såhär alls. Jag är fortfarande mitt i allt, men för varje dag som går blir det lite lättare att andas.
Ta all hjälp du/ni kan få för att rädda er relation, vi gick på familjerådgivning efteråt, men det var för sent.. kämpa så länge du orkar oxh känner att det är värt det!
Kämpa på! Vi har det väldigt tufft nu 4 månader efter andra dotterns födelse. Vi bråkar mycket och min man orkar inte med att jag är arg. Efter senaste bråket då även hans mamma blev indragen tror han att han vill skiljas. Jag börjar snarare tro att jag har fått förlossningsdepression och är så ledsen och svag nu och försöker övertala honom till parterapi. Allt jag vill är att han ska vara den starka när jag tar alla nätter och som längst varit från dottern i två timmar. Skriv gärna hur du tycker er terapi är. Hjälper det? Går ni individuellt också? Kramar
Hej! Ver egentligen inte varför jag skriver men vill ändå säga att vad ni än väljer för väg så kommer det att bli bra. Man klarar sig igenom det man absolut aldrig trott o hittar lösningar längs vägen.. jag har just gått (och går) igenom den värsta perioden i mitt. Jag skulle gifta mig i augusti, vi var mitt i bröllopsplanering, har två små barn, renoverade ett hus och för 3 månader sen kom han hem oxh berättade att han inte vill leva med mig längre.. det kom som en chock, jag har inte misstänkt eller förstått att han känner såhär alls. Jag är fortfarande mitt i allt, men för varje dag som går blir det lite lättare att andas.
Ta all hjälp du/ni kan få för att rädda er relation, vi gick på familjerådgivning efteråt, men det var för sent.. kämpa så länge du orkar oxh känner att det är värt det!
Klokt. Är i typ världens bästa relation. Men det är jobbigt med 2 barn ändå. Kan inte tänka mig hur jobbigt det skulle vara om inte allt annat känns stabilt. Jag tror på er, Jessica och Ibbe. Hoppas allt känns bättre snart!
Lät det drygt? I så fall ber jag om ursäkt. Det jag menar är att ni är kloka. Varför ha bråttom? Ta hand om varann! ❤
Hoppas verkligen det blir bra för er. 🙂
Hoppas du inte tar illa upp men det Känns som att du kanske ”flyr” och prioriterar jobbet mycket för att du har en risig relation just nu. Du försöker hämta andan och styrkan där i vilket inte är så konstigt. Men då tror jag det blir värre.
Du är frilansande och din syster är en del av ditt liv, men våga prioritera familjelivet mer.
Jag har nämligen gjort samma resa och insåg inte att jag kunde prestera lika bra på jobbet ändå, utan att vara med på alla middagar och eventgrejer.
Min man sa nämligen ifrån, att jag inte la helgen på honom osv. Men jag tänkte att han vet att jag har det här jobbet så han får leva med det.
Vi separerade och jag ångrade det så himla länge.
MEN vi hittade tillbaka till varandra OCH jag gick nästan bara på de event som hela familjen kunde vara med på och försökte köra kontorstid men jobb 2 kvällar i veckan.
OCH vi har ett barn till nu. Det tog lång tid att hitta tillbaka och våga hitta sin egna väg, men det var så värt det.
Det är så lätt att bara springa på av rädsla att förlora det jobb och varumärke man bygger och håller på att bygga. Men det gör man inte, insåg jag i efterhand.
Och nu kanske du inte gör det, men tänk inte att Ibbe får acceptera vissa saker eller jobbtider bara för att det kanske fungerar för Angelica och hennes man. Börja inte jämföra och tänkt ” han klagar inte, varför gör Ibbe det”. Alla relationer är unika.
Hoppas min resa kan ge dig tips på vägen.
Ge aldrig upp! 🙂 Jag tror på dig och Ibbe!
Jag förstår vad du menar med din kommentar men samtidigt så läggs allt ansvar på Jessica! Blir en feministiskt fråga – som mamma förväntas vi att prioritera familjelivet och partnerns karriär, vilket är fel. Jag kan snarare tänka att de behöver lägga tid på varandra båda två, men vi vet ju väldigt lite om deras familjeliv (vi ser ju bara det som Jessica väljer att berätta för oss).
Ibland kan jag känna avundsjuka mot människor som Jessica – som verkar ha en rikt socialt liv, roligt jobb, resor och restaurangbesök (det existerar inte för mig ?). Men som sagt, alla har vi våra problem och utmaningar.
Jag hoppas att ni löser det så att ni alla kan få må bra igen! ❤ Gillar din blogg, läser varje dag! Kämpa på!!
Tack fina du! Vad fint skrivet! Och tack för att du läser, det betyder massor för mig! <3 Kram J
❤❤❤
Skickar lite kärlek! ❤️
Du skriver så bra. Och är så klok! Allt kommer lösa sig! Vad utgången blir det vet man aldrig <3
Kram fina du! ❤
Strong mama! Du är bra du!