I lördags tog Bonnie sina första riktiga steg. Hon har tagit ett steg här och där innan men i lördags reste hon sig upp och tog 4 steg. Sen gjorde hon det igen och igen och igen. När Acko kom och hälsade på en sväng igår gick hon och hon var så glad och stolt när hon gjorde det. När mamma eller ”mommo” som Bonnie säger kom för att titta gick Bonnie 10 steg rakt mot henne. Det är något alldeles speciellt med de där första stegen. Jag minns fortfarande Elsas första steg som att det var igår. En dag reste hon sig bara upp och gick omkring.
Bonnie är fortfarande snabbare när hon kryper så vi får se när hon själv tycker att det går snabbare att gå än att krypa. Lyckan i mig när jag ser lyckan i hennes ögon över att hon går är obeskrivlig. Hon säger också ”gå, gå, gå” samtidigt som hon går. Så himla gulligt! En liten del av mig skulle gärna ha ett tredje barn bara för att få uppleva alla ”första-gången-moments” en gång till. Men om Ibbe får bestämma så räcker det bra med två kids.
Jag lyckades filma en gå-sekvens men tog inga bilder, därav det suddiga.
”Gå, gå, gå!”
