Vi är inne i en fas med Elsa där hon säger nej till det mesta. Om man säger ”nu ska vi gå och duscha” får man svaret nej. Efter en hel del om och men får man med henne till duschen. Sen när man duschat klart så säger hon ”nej, jag vill inte gå ut ur duschen”. Jag funderar på om det här har med att hon har fått ett syskon att göra. Hon har inte reagerat på något sätt under dessa sju månader annat än med kärlek till Bonnie. Jag tänker att det är ett sätt för henne att få uppmärksamhet. För uppmärksamhet får hon eftersom att det blir tjat och tjat och åter tjat innan hon vill ta på sig kläder, äta frukost eller gå till förskolan.
Vilka är era upplevelser av detta ständiga ”nej”? Hur hanterar ni det? Vilka är era bästa tips? Jag tycker att det är så himla tråkigt att behöva tjata om saker. Jag förstår såklart att det är en fas, men man saknar den där tiden när det inte sas nej till precis allting. Det känns som att hon säger nej för nejets skull. Vi försöker verkligen att inte ställa frågor eftersom att fråga ger en så tydlig öppning till ett nej. Utan mer säga ”Kom, nu ska vi äta frukost!”. Kommentera gärna!
Världens gulligaste lilla nej-sägare!
Elsa min Elsa.
Är en utvecklingsfas hon har insett att hon har en egen vilja och nu testar hon det ? går över. Vi har en dotter på 6 år, när hon var 5,5 var hon lika Dan. Kram
För oss fungerar det bättre att förbereda i god tid innan. ”När det där tv-programmet är slut ska vi gå och duscha”, och påminna flera gånger ännu innan programmet är slut. Har även en timerklocka i stil med ett timglas så att man kan ställa den på t.ex 12 minuter och så säger jag ”Nu ställer jag klockan och när den är slut är det dags att klä på sig osv” så får dom se och följa med och hinner förbereda sig och avsluta leken.
För oss fungerar det bättre att förbereda i god tid innan. ”När det där tv-programmet är slut ska vi gå och duscha”, och påminna flera gånger ännu innan programmet är slut. Har även en timerklocka i stil med ett timglas så att man kan ställa den på t.ex 12 minuter och så säger jag ”Nu ställer jag klockan och när den är slut är det dags att klä på sig osv” så får dom se och följa med och hinner förbereda sig och avsluta leken.
Hej!
Detta fungerar inte på mindre saker som tex borsta tänderna. Men ett tips, om Elsa vill kolla på tv men du vill att ni ska göra en skärmfri aktivitet, istället för att säga ”Nej, du får inte se på tv” så kan du ha ett kuvert med bilder/foton på olika aktiviteter tex pussel, måla, bygga en koja, pärla pärlplatta mm och så säger du ungefär ”Nu ska du få välja vad i kuvertet som vi ska göra”. Då får hon bestämma vilken utav aktiviteterna som finns i kuvertet och kanske känner sig mer delaktig. Man kan ha ett kuvert med olika aktiviteter inomhus och ett kuvert med olika aktiviteter utomhus, Jag fick idén när jag hade två små hemma lite över ett halvår in i mammaledigheten och upplevde att den äldsta tyckte det var kul att få välja vad vi skulle göra,
Du verkar så klok som mamma förresten. Önskar er allt gott 🙂
Blir det samma sak om ni ställer frågan: vill du gå duscha nu, ska vi gå duscha. Istället för att säga ”nu ska vi”. Ibland vill de bara vara med och bestämma. Men oftast ”är” det ingenting, bara en fas som med allt annat. Hon håller på att skapa en egen personlighet med egna värderingar, det hör till att säga nej. Hon utvecklas 🙂
Vi upplever exakt samma här hemma med sonen som är nästan precis lika gammal som Elsa. Vi brukar ställa timer på mobilen och då får han vara med och bestämma hur länge timern ska gå (Max 10 minuter) och sen samma som ni gör, inga frågor och mer ”nu ska vi…” tävlingar blir det oxå ganska ofta, typ vem hinner först till duschen.
Men det är så sjukt frustrerande att hela tiden tjata och gnälla. Bråka om det mesta och känna sig som en tjatmoster. Förhoppningvis blir det bättre snart!
Glöm inte att vi är grymma som föräldrar till våra barn, och vi gör bara så gott vi kan. Jag tänker även att trots är ett tecken på att våra barn är trygga med oss, de vågar säga emot, det underlättar lite för mig i varje fall ☺️
Vi har en snart 7-åring och en 5.5 åring.
Ger i princip aldrig alternativ eller frågar frågor när det gäller ”måste-grejer”.
Jag tror att nej-sägandet hör till utvecklingen ☺
Låt henne bestämma över sånt som är valbart typ tex Vill du ha den blå eller grå tröjan” eller vill du ha ketchupen ovanpå eller bredvid. Det är mitt tips. Då får hon känna att hon får bestämma en del ändå☺
Känner såå igen detta. Har också en 4,5 åring. Tror som du att det handlar om att han vik vara självständig. Rutiner funkar för oss tex på morgonen när han ska till fsk. Men sen i den mån jag kan låter jag han bestämma/ta beslut. Säg till när du har badat färdigt så har jag din handduk här. Ger ofta förslag mellan två alternativ. Elsa är ju väldigt verbal precis som min son så jag hade prata med henne om det och kanske tillsammans hitta en lösning. Hon har säkert kloka svar varför hon säger nej.
Helt rätt att ni inte ställer frågor utan ger kommandon mer – skönare med ledning för barn. Jag är förskollärare och en specialpedagog sa en gång till oss i ett fall att barnen ska lära sig hela deras omvärld, alla normer, regler etc. Vi vuxna har redan kartan för vad som gäller – så vi behöver hålla dem i handen och visa dem vägen… Ganska klokt ändå.
När jag har energi att visa på vad som ändå måste gälla brukar jag köra det tråkiga tjatet ”du behöver äta frukost, för din kropp ska orka, må bra, leka, vara på gott humör osv…” ibland också ge utrymme för att ”leka klart”, ex. Om 2min ringer timern, då ska vi äta frukost – gör klart det du vill före för då slipper vi tjata eller tjafsa sen, det är ju skönt för oss båda…
När jag inte har tålamod men inte vill bråka brukar jag göra en sång/rim/ramsa om allt.. Barnet: ”neeej jag vill inte borsta tänderna”. Jag: ”Om du inte borstar NU luktar du som en kossa MU. Usch usch usch, kanske behöver du även en dusch?!” Då brukar de fnissa och gå med på det.. Dagen efter kanske även själva köra samma sång eller be om den igen. Klassikern är ju att sno Mange Schmidts ”GLASSIGT” ”måste ta en dusch – inte lukta usch”… En får improvisera, och när de ändå protesterar i enstaka fall kallar jag dem för trotsapor och frågar om jag får säga nej till allt de vill med ”nej till glass” ”nej till spela spel” ”nej till ipaden” ”nej till leka”… ”visst skulle det vara supertråkigt?!” Då brukar de hålla med 🙂
Fast, det beror väll helt på situation och VAD det gäller? Jag kan förstå ditt resonemang när det gäller sådant som man kanske bör göra – typ borsta tänderna. Självklart måste de få känna att de är med och bestämmer med, annars kör man ju helt över dem. Känns som det finns två skolor kring detta.
Har nog med åldern att göra.tycker att jag känner igen detta fast det var längesedan mina var små. säkert en fas i livet och det kommer fler kan jag lova dig.
Tänker också att hon kan få bestämma lite mer och känna sig stor. ’Vill du duscha eller bada’? Vid frukosten; låt henne bestämma vad hon vill äta (typ?) och säg att hon får laga sin egen frukost om hon vill det osv. Om hon inte vill duscha, låt henne komma med ett bra argument till varför hon inte behöver det just i dag och låt henne vinna om argumentet är bra. (Jag duschade ju så noga igår och har inte blivit smutsig i dag) Jätte viktigt att lära sig att argumentera inför framtiden 🙂 Vår dotter är 4.5 och det fungerar bra på henne.
Vi har en snart 4-åring och för oss fungerar det ofta bra med att förbereda och/eller ge val. När det gäller bada tex säga ”Om en stund är det dags att bada, vilka leksaker vill du ta med då?” eller ”vill du ha med eller utan bubblor?”. I andra situationer brukar vi ”ställa klockan”, vi ställer timern på mobilen på typ två minuter och när den ringer så är det dags att äta/stänga av tv:n/gå till förskolan osv osv. Det fungerar ibland 😉 När det är matdags kör vi ibland också med att vi är ett ”tåg”, antingen att man är ett tåg som han ska hoppa på, eller att han är ett eget tåg och man tävlar om vem som kommer först. De tips jag har tagit till mig från olika håll handlar ofta tex om att ge olika val men att begränsa valmöjligheterna – tex att själv välja ut två tröjor/uppsättningar kläder, och låta barnet välja mellan de två. Man brukar också tipsa om att låta barnet få bestämma olika saker för att få en känsla av att hen kan påverka och att hens åsikter räknas – men såklart inte att barnet får bestämma allt, eller bestämma om stora frågor. Jag tycker att Petra Krantz LIndgren brukar skriva bra om sånt här, tex här https://petrakrantzlindgren.se/2012/03/05/fem-tips-till-dig-som-har-trotsiga-barn/ och hennes bok ”Med känsla för barns självkänsla”. När man tänker att nåt har att göra med att barnet önskar mer uppmärksamhet brukar ett tips vara att se till att ha en stund varje dag, eller iaf återkommande, där man följer barnet i vad den vill göra. Kan räcka med bara 10 min eller så! Att liksom ”tanka på” med en (förhoppningsvis, hehe) positiv stund <3
Jag brukar ge min son (4 år) två olika alternativ. Tex. vill du duscha eller bada i badkaret nu? Om inte det funkar brukar det gå bra att säga ”Ska vi se vem som kan ta sig fortast till duschen? Klara, färdiga, gå!” eller liknande 🙂
Gör exakt så också!! Funkar för det mesta faktiskt. Inte välja om de vill utan välja detaljerna i situationen;) ,,, om det inte funkar kan man alltid se vem som hinner först:)
Ett tips är att säga; -Om tio/fem minuter är det dags att klä på sig/ duscha/ borsta tänderna.
Då får barnet några minuter att mentalt avsluta aktiviteten, ingen vill bli direkt ryckt från det den gör utan att hinna göra en avslutning.
Jag brukar säga som du, alltså ”nu ska vi gå och bada”. Om barnet säger nej brukar jag påminna barnet om vad hen brukar tycka är roligt med att bada, ex. att leka med en särskild leksak i badet, skumbad osv. Då brukar barnet hänga på. Försöker att undvika att vi hamnar i en övergångssituation där barnet får en paus där hen hinner börja leka (ex om vi ska bada efter middagen så brukar jag ta disk och städ efter vi har badat). Om jag avbryter barnets lek är det mer sannolikt att hen säger nej.
Jag brukar köra med antigen eller frågor. Dessutom fråga om dom vill leka i 1 eller 3 eller 5 minuter till och sedan sätta på en timer. Dom valde tiden så det var deras beslut.
Vi har en snart 4-åring och för oss brukar det fungera bra att förbereda och/eller följa upp med nåt val, tex ”Om en stund är det dags att bada, vilka leksaker tänkte du ta med?” Eller ”vill du ha med eller utan bubblor?” osv. I vissa andra situationer kan vi köra med att vi ”ställer klockan”, vi sätter timer på mobilen på typ 2 min så kommer han när den ringer. Funkar bra i perioder! Till måltider har vi börjat köra ”tåg”, att vi hämtar honom där han är genom att leka att man är ett tåg, antingen att han ska hoppa på, eller tävla om vilket tåg som kommer snabbast… haha, allt man gör med och för sina små 😉 Och ser vi på tv och man vet att det man ser på snart är slut så kan det funka bara att säga ”när det här är slut ska vi…”. Om man tänker att nåt beteende är pga att barnet vill ha mer uppmärksamhet så brukar tipsen vara att försöka få in tid varje dag/återkommande när man helt fokuserar på barnet och låter det styra vad man ska göra, kan vara 10 min eller så bara så behöver inte vara nåt avancerat ❤ gällande kläder är väl ett klassiskt tips att man själv väljer ut två tröjor/uppsättningar och att barnet själv får välja bland dom. Ge val, men begränsa valmöjligheterna. Ett tips att tänka på som typ förebyggande mot ”trots” är att låta barnet bestämma mer i vardagen – om mindre saker och att begränsa valmöjligheterna. Men så att dom får uppleva att de har makt och att deras viljor räknas. Jag tycker att Petra Krantz Lindgren skriver bra om sånt här, tex här https://petrakrantzlindgren.se/2012/03/05/fem-tips-till-dig-som-har-trotsiga-barn/ och i hennes bok Med känsla för barns självkänsla.
Först vill jag bara säga bra att ni inte ställer det som frågor ? sen kanske göra det till en lek om hon säger nej, alltså typ om hon ska gå och duscha och hon säger nej så säger ni Jo, vi tävlar om vem som hinner till badrummet först! Min dotter vill aldrig gå ur duschen fast hon inte ville in där från början ? men då brukar vi locka med att hon inte hinner titta på tv lika länge innan läggdags om hon duschar mer, eller att vi inte hinner läsa lika många böcker.