Jessica Lagergrens

I slutet av september har det gått ett år sedan jag bestämde mig för att ta tag i vikten en gång för alla. Innan september förra året var jag en riktig periodare när det kom till både träning och kost. Jag ville ha snabba resultat och körde mer än gärna diverse pulver-och-vatten-dieter. Jag droppade 5-6 kg men sen gick jag upp allt igen – och lite till. Sådär höll det på och tillslut fick jag nog. Jag lovade mig själv att inte hetsa utan att ge mig själv ett helt år att komma i fas och hitta en livsstil som är hållbar livet ut. Visst, jag kan fortfarande få lite panikryck och tänka att jag borde utesluta kolhydrater helt ur min kost för snabbare viktminskning, eller inte äta godis på 30 dagar. Men sen har jag stoppat mig själv. Jag har lärt mig att långsiktigheten och tillåtelsen är min framgång när det kommer till att tappa i vikt. Och att jag har insett att det går upp och ner på vågen, precis som i livet och att man får acceptera det. Det allra viktigaste insikten jag har fått om mig själv är att jag är en riktig fighter som inte ger upp. Jag har inte gett upp vid motgångar utan sett det som en morot att jobba hårdare.

Nu står jag här och ett helt år har snart gått. Jag har inte gått i mål rent viktmässigt än, eller jo, egentligen har jag det, för det första målet jag satte var -20 kg. Fast jag visste i huvudet hela tiden att jag ville ner 10 till. 30 kilo är dessutom en ganska stor siffra som kan kännas skrämmande och omöjlig. Det är inte omöjligt. Jag är 10 kilo ifrån det och jag kommer att klara mitt mål och dessutom kunna leva som en sundare och gladare människa, för det är precis så jag känner mig. Sund – inifrån och ut.
Nu kör vi de sista 10!