Jessica Lagergrens

När allting är för bra för att vara sant i livet så tänker jag ofta ”snart kommer det hända något”. Ungefär som Charlotte tänker i Sex and the city när det går dåligt för alla utom henne. Nu har det hänt något som jag kommer att lämna utanför bloggen, men som kommer påverka mig väldigt mycket under en lång tid. Jag är så glad att jag fick den här helgen med familjen och syskonen. Tid kan inte köpas för alla pengar i världen och jag ska börja prioritera ännu mer vad jag väljer att lägga min tid på. Den här helgen har gått i umgängets tecken och vi har gjort allt tillsammans. Vi har haft härliga utflykter, mysiga middagar, sena spelkvällar och även hunnit med en hel del träning. Jag är så tacksam över att jag står min familj så nära. De är ju liksom grunden till hela mig. Mitt kött och mitt blod. Min trygghet och min bas. Som jag älskar er – av hela mitt hjärta.

Nu längtar jag efter Ibbe. Det gör Elsa också. Hon sitter bredvid mig i bilen och säger ”pappa, pappa, pappa”. Han kommer inte hem förens imorgon bitti när jag ska cykla till jobbet. Det blir min sista jobbvecka innan det är dags för semester. På fredag sticker vi ut med båten och blir borta en vecka, det ska bli helt underbart!
Igår släpade vi upp alla tre barnvagnarna för backarna vid Hovs hallar och njöt av utsikten. Jag älskar verkligen Skåne! Ni som bor här är lyckligt lottade!
Såhär ser huset ut som pappa och Sussie har lånat. Det är ett likadant som är under uppbyggnad som är deras och nästa sommar kommer vi att kunna vara där i deras hus. Det huset kommer att ligga bakom tennisplanen, och nära poolen. Drömområde som min gudfar har skapat! Bjäreterassen heter det och ligger med gångavstånd från havet i Torekov. Ljuvligt! Till området finns också ett superfint orangeri. Jag blev sugen på att bjuda in till fest där!
Imorse spelade vi tennis innan frukosten och sen gick vi ner till havet och badade. Först var Elsa skeptisk till vattnet men efter en stund plaskade hon runt som en liten fisk. Det var inte första gången som hon badade i havet, men det var första gången hon fick uppleva sand på det här sättet. Hon var helt fascinerad och satt och vispade runt sina små fötter i sanden. Jag älskar att vara med om alla hennes ”första-saker-i-livet” och jag älskar att vara hennes mamma.