Skilsmässan mellan Angelica och Stefan har inte lämnat någon i vår familj oberörd. Att se en familj gå isär påverkar alla i den familjens närhet, på ett eller annat sätt. Jag har varit både arg, ledsen, förtvivlad, känt hopplöshet och tappat tron på kärleken. Men vi har alla fått gå vidare. Allra mest för barnens skull.
Barnen är små och ska inte behöva komma i kläm på grund av oss vuxna. Elsa pratar om sina kusiner varje dag. Förut sågs de varje dag, nu ses de enligt Angelica och Stefans 2-2-3-schema. En gång fick Elsa följa med till Pappahuset (Stefans hus) till hennes stora glädje. Igår fick jag ett sms från Stefan där han skrev att Elsa gärna får komma dit och leka i helgen. Det känns stort. Och fint. Att vi alla sätter barnen i främsta rummet. De är viktigast av allt och det känns skönt att vi har landat i något som verkar fungera för alla som är iblandade.
Alice och Philip är som Elsas syskon. Jag hoppas att det alltid kommer att vara så. Det är så fint att se de tre tillsammans.
På julavslutningen förra året. Världens gulligaste tomtar.
Elsa och Philip håller ofta varandra i händerna.
Kusinlek i parken!
Finaste finaste kusinerna.
Tänk att de har haft varandra sen de föddes. Nära nära. Alla dagar.
Kärlek!
Vad fint att det funkar för alla!
Så kul ändå att ni kan ha en sån relation 🙂
Ja, visst är det fint när kusiner kan vara som syskon! Min syrra och jag bor visserligen inte supernäsa varandra men vi ses ofta och barnen ses ofta och älskar varandra!! Dom pratar om varandra, saknar varandra, längtar till varandra och har en så otroligt fin relation. Och nu när vi väntar vårt andra barn så pratar kusinerna om att dom ska få en bebis =P Ungefär som att vi är en stor familj. Och det är vi ju. så sjukt fint!!! Och så bra att era barn kan fortsätta få ha den relationen till varandra <3 Det är mer än guld värt!
Umgås du fortfarande med Stefan eller lämnar du Elsa där så de får leka?
Elsa har bara varit där en gång och då var jag inte med. Men jag och Ibbe har varit där och gått en rundtur i huset. 🙂 Kram J