Jag fick en fråga här i bloggen om Elsa aldrig är trotsig eller jobbig. Såhär såg kommentaren ut:
”Jag har en dotter som är exakt lika gammal som Elsa. Hon är ett monster rent ut sagt! Trotsar så jag blir galen! Är Elsa inget trotsig? Är hon aldrig arg, tjurig, ”besvärlig”? Känner mig på riktigt avundsjuk på hur fin Elsa, verkar vara.”
Och svaret är, absolut! Hon har sina små utbrott och kan bli både riktigt arg och riktigt ledsen. För det mesta sker det när hon är trött eller frustrerad över att vi inte förstår vad hon vill. Ibland vägrar hon att äta. Ibland skriker hon rakt ut utan att vi har någon som helst anledning om varför. Just i detta nu står hon ovanför trappan och vägrar att sova. Jag tror att de flesta med barn upplever sådana här stunder och allt är verkligen inte glass och ballonger hela tiden. Men jag väljer att allt som oftast lyfta det som är positivt med Elsa här i bloggen. Sen är hon för det mesta väldigt nöjd vilket jag är så tacksam över.
Jag skriver ju om en annan liten människa och tar hänsyn just av den anledningen. Nu ska jag försöka gå och natta den lilla mini-människan som råkade somna i bilen på väg hem från badet förut. Jag hoppas att det inte ska ta allt för lång tid för det ligger färska kräftor och väntar på mig i köket. Jag är ensam hemma hela kvällen och då passar jag på att äta det eftersom att det inte är Ibbes favorit.
Vi har varit lediga idag och var hemma hos Annika och Frans och åt jordens godaste våffel-lunch med löjrom, smetana och rödlök. Sen tog vi en promenad till Kvarnparksbadet där jag hängde en hel del när jag var liten.
Helt rätt att skriva ur en positiv synvinkel! Det är mycket roligare att läsa om än om föräldrar som gnäller på sina barn!☺
Åååhhh, kräftor!! ?
Hej! Du har säkert skrivit det förr men måste fråga: vart köpte ni er lekstuga?
Vet inte om det bara är jag men tycker det låter extremt och hemskt att kalla sitt barn för ett monster..? :/ Kanske hon sa det med glimten i ögat men tyckte det lät lite hemskt:(
Äsch! Jag kallar mitt barn för monster, skitunge, terrorist och galning hela tiden. Till henne och om henne. Det tycker inte jag är det minsta hemskt utan kärleksfullt då det sägs av kärlek. Hon kallas ju även hjärtat, älskling, bästis och gosunge. Min man kallar henne Ingmar Bergman för hon hela tiden ska regissera oss här hemma. Mamma sitt där! Nej inte så! Pappa gå dit. Fortare!!!
Min tvååring är också trotsig till tusen. Känns som att alla andras barn är en miljard gånger enklare och mindre krävande än mitt men det är väl så att sådana sidor inte lyfts och pratas om lika ofta och gärna som de härliga och roliga sidorna
Bra att du tar hänsyn till Elsa när du skriver tycker jag. För övrigt förstår jag mig absolut inte på människor som inte gillar kräftor?! ?
haha så kul med denna fråga faktiskt, jag fick ofta höra det också, att min blogg till och med kunde vara falsk för att allt var så perfekt och inte hände nått neggo. Men alltså klart att det gör, alla liv är upp och ner, alla barn är jobbiga och underbara, alla förhållanden är underbara och förjävliga. Men man väljer vad man skriver om och bara för att man just lyfter upp det härliga mer än det andra (av hänsyn till mycket) så betyder det inte att man är falsk tycker jag.
Sen är jag en sån person som gärna drar mot det negativa in life överlag så jag vill gärna lyfta upp det positiva för att påminna mig själv om att livet är vad du gör det till och beroende på hur du själv väljer att se livet.
Tack för en bra blogg, bra svar och ha nu en fin kväll.
Alla upplever saker olika, Våra barn är 2 o 4 år och dom är absolut inga monster, dom har egen vilja och uttrycker det ibland (läs ofta). Men de är ju bara sunt tycker jag.
Jag lyfter också bara det positiva i bloggen, nämner jag något negativt… så får de inte skada barnen!
Så håller med i det du skriver! ❤️