Men hon är inte där längre. Hon kommer aldrig mer att vara där. Igår när jag gick hem från bussen gick jag förbi Angelicas hus, som inte längre är Angelicas hus. Där stod en stor flyttlastbil och flyttfirman hade precis lastat ut det sista. I Angelicas gamla fönster står det nya blommor och det lyste i alla fönster, men hon var inte där. Hon kommer aldrig mer att vara där och det gör så fruktansvärt ont. Den här sorgen är något helt nytt för mig.
Jag kunde inte sluta gråta och Elsa fick trösta mig. Hon var så gullig och torkade mina tårar med papper och när jag blev svart i ansiktet av det sa hon ”det blir nog bättre med en våtservett” och så hämtade hon det. Älskade omtänksamma Elsa. Jag har förklarat för henne varför jag är ledsen och att det är för att jag saknar Angelica, Alice och Philip så mycket. När jag tänker på sommaren som kommer gör det fysiskt ont i mitt hjärta. Det blir ingen Angelica som kommer över spontant och gosar med lillasyster. Det blir ingen lek på gatan och enkelt att gå hem till sitt.
Älskade barn. Jag hade så gärna velat att ni hade fått gå i samma klass och skola.
De har gjort så mycket tillsammans de här små kusinerna.
På vår gata som numera bara är min gata.
Alla promenader till förskolan tillsammans som inte kommer bli av.
Eller julavslutningarna på förskolan som vi tittat på tillsammans. Nu måste jag sluta innan jag kräks. Jag har förstått nu att mina kräksreflexer sitter nära mina gråtreflexer och att jag tillslut kräks när jag gråter.
Usch jag har samma ångest.Min syster flyttar tillbaka till England med sin man och 2 barn,dom provade att bo här hemma i Sverige 1 år men trivdes inte.Jag är föräldraledig med en 6 månaders och har en flicka som Elsa,Vi hängde massa sommaren som var och denna sommar kommer jag också va ledig massor…och hur ska jag ens kunna förklara att vi måste flyga för att träffa kusinerna inte bara 10 min bilfärd bort.
Ja fyyyyy så tufft å läsa och ja kan riktigt känna din sorg ?? jag är väldigt nära min syster och hade
Önskat samma sak då våra barn är i relativt samma åldrar… det är inte ofta vi hinner ses mellan jobb Skola och alla aktiviteter! Fy så trist för er och speciellt för barnen som haft varann sååå nära ❤️❤️❤️
Du beskriver din saknad så fint. Undrar hur mycket det har att göra med att ni är tvillingar och hur mycket som beror på ”vanan”.
Ni kan ju ses ändå, även om det blir lite mer planerat?Klen tröst, jag vet?
Fy vad jobbigt detta var att läsa, tårarna sprutar. Stor kram
Fy vad jobbigt detta var att läsa, tårarna sprutar. Stor kram
Näää… fyyy vad jobbigt ??? Stor kram till dig❤️
Blir alldeles gråtig och kan känna känslan…och saknaden. Bor också nära min syster och våra små är som syskon….vore fruktansvärt om det inte var så. Samtidigt så får man se till att ses mycket ändå, mer planerat såklart men ni fixar det här!! Ni är fantastiska ihop Jessica och ni kommer att ses och finnas i varandras liv, Kanske kommer ni bo nära varandra igen. Stor kram