Jessica Lagergrens

Jag har sovit nästan exakt hela dagen. Jag lyssnade på kroppen och det var precis vad den behövde göra, vila. Jag mår lite bättre nu och kommer ändå att kunna äta middag på uteplatsen tillsammans med Ibbe och Elsa. Tack för alla era krya-på-dig-hälsningar. Det betyder massor för mig att ni tänker på mig. Jag känner själv att jag ibland tycker lite väl synd om mig själv fast det egentligen inte alls är så synd om mig. Ett väldigt vanligt uttryck är ”det finns andra som har det värre” och jag är lite emot det. Jag tycker att varje mående är ens eget och det ska inte behöva värderas. Vare sig för sig själv eller jämföras med någon annans. Ja, visst finns det de som har det sämre, men det finns ju samtidigt de som har det så mycket bättre också.

Hur som helst så fick jag ett meddelande på instagram som berörde mig och som ändå fick mig att sätta saker i perspektiv utan att jämföra. Jag behöver inte gå in på några detaljer om meddelandet jag fick, mer än att det handlade om barn och döden. Och hon som skickade det menade inte det som ett ”det finns de som har det värre”, men jag fick ändå perspektiv på saker och ting.

Visst det är supertråkigt att ligga inne och vara sjuk i sängen en dag som den här, men den här dagen är knappast en dag som jag kommer att lägga på minnet och se tillbaka på som den sämsta i livet. Ibland är det nog bra för mig att ha lite tråkigt, för vet ni? Mesta delen av tiden har jag väldigt väldigt roligt och jag är tacksam över livet. Nu ska jag vila lite till sen hoppa in i duschen och göra det här till en så bra kväll som möjligt även fast jag inte är helt frisk, men jag lever och det är jag glad för.