Jag är väldigt bra på att prata om hur man ska maxa lyckan i livet (vi pratar om det i veckans avsnitt av Tvillingpodden), men jag är dålig på att leva som jag lär. För att uppnå maximal lycka i livet krävs ju att man känner sig någorlunda nöjd på alla plan såsom kropp, själ, relationer, karriären osv. Om det är dåligt i en av delarna av livet så kan man omöjligt uppnå maximal lycka tänker jag. Eller går det? Vissa små stunder kan jag känna total lycka, men jag tror inte att jag kände så innan Elsa föddes. Efter att hon kom är det lättare för mig att känna mig lycklig – på riktigt. Sådär innerligt lycklig. Hennes existens ger mitt liv mer mening och ibland kan känslan av att det är så få mig att känna mig deppig. Att det ska krävas en annan liten människa för att jag ska känna mig viktigt? Behöver jag säga att jag har en dålig dag idag?
Nu är fem veckors boot camp över och jag har gått ner 4 kilo. Fyra kilo på fem veckor ÄR bra, men jag är ändå inte nöjd. Och då till frågan. Blir man någonsin nöjd? Jag måste bli bättre på att känna mig just nöjd. Nöjd över vad jag faktiskt har presterat och inte fokusera på det negativa men när det kommer till viktminskning är det svårt för mig ibland. Jag kan se hur långt jag har kommit men jag kan även drabbas av en liten panik över att det är så långt kvar tills jag har nått en ”hälsosam normalvikt”. Någon kommenterade och frågade hur jag ska göra sen när jag har nått min målvikt. Jag tänker att jag ska skriva ett enskilt inlägg om det för det kommer att bli en lång utläggning. Jag tror som sagt att jag behöver jobba minst lika mycket på min insida som min utsida om jag ska kunna uppnå en känsla av att känna mig ok. Känner ni er också otillräckliga ibland? Hur gör ni för att ”komma ur det”?
She means the world to me.
Absolut finns det gånger jag känner mig otillräcklig. Det tror jag är en del i att vara människa. Man växer och man lär men jag tror det är viktigt att acceptera att ibland känner man sig så och det är helt ok. Känner man sig otillräcklig ofta så tror jag att man behöver förändra något i ens liv eller sitt eget tankemönster. Viktigt att klappa sig själv på axeln ofta. Det är ju endast genom sig själv självkänslan kan bättras på 🙂
Tänk på detta: många smala/normalviktiga är inte hälften så hälsosamma som du är nu. Vikten är inte allt! Om du har nåt kilo extra på kroppen men tränar och försöker äta bra mat alltid och ibland något gott så lever du ett väldigt hälsosamt liv. Alla kroppar ska inte vara ”normal viktiga” för att vara hälsosamma.
Jag tror faktiskt de flesta går igenom någon sån här period i livet då man inte känner att saker och ting duger, att ingenting man gör är tillräckligt, att man alltid kan göra bättre. Det är väl så vi människor funkar, vi vill alltid ha det lite bättre vad den än innebär. Man får påminna sig om att man inte alltid måste vara på topp och tala om för sig själv gång på gång att te.x fyra kilo visst är grymt på fem veckor. Det är fyra kilo mer ner än för fem veckor sen! Kram
Jag känner verkligen igen mig idet, men så sa en kompis till mig för några år sen: Passa på och njut nu, för om 10 år kommer du titta tillbaka och tycka att du var supersnygg. Och det ÄR ju så…. varje gång man tittar tillbaka så förstår man inte vad man klagade på.. Jag jobbar fortfarande jättemycket på att inte ha för stort fokus på detaljerna utan bara försöka gilla allt som det är. Och så tänker jag att ingen annan (INGEN) bryr sig om de där 5 kilona mer eller mindre… men däremot är det väldigt härligt med människor som är nöjda och lyckliga med sig själva. Men det är så himla svårt… jag håller med. Jag tror att man alltid måste kämpa med det där om man har det draget. Men det går!! Kram
Men å…. Det stämmer ju jättebra. När jag kollar tillbaka nu så tänker jag typ alltid att det var konstigt att jag var så missnöjd.
skulle bli glad om du kan kommentera på min blogg
Har inget bra svar på hur man ska göra för att känna sig nöjd men hallå du borde mäta omfång och inte bara vikt! Du kanske har gått upp i muskler men tappat på andra ställen som du kan se med måttband? Tycker oavsett vad att du är superduktig som kämpar så!
Tror också att det är en mer utmanande tid att leva i just nu, särskilt om man är i en ålder av uppbyggnad så att säga.
Det finns så många möjligheter, saker man ska göra/ uppnå/ visa upp osv. Baksidan av detta med sociala medier kan ju vara att allt liksom bara snurrar på, du får ingen möjlighet att faktiskt bara vara Jessica och kunna landa i att trivas helt och hållet med vem du är, med dina bra och dina mindre bra sidor. Då man kommit lite längre i livet och ens barn blivit vuxna kan iaf jag känna att jag skulle ge vad som helst för att få vara i tex en vecka i livet då mina barn var i förskoleåldern.
Sen finns ju ett begrepp som handlar om ifall man är ” inifrånstyrd eller utifrånstyrd”. Jätte intressant.
Ibland får man fundera på vad som är ens drivkrafter och vad allt man håller på med eg kommer att spela för roll lite längre fram?
Spelar det någon roll om du väger du eller så? De viktigaste personerna i ditt liv, Elsa och Ibbe tycker nog inte det. Du har kört på så hårt nu under 5 veckor och varit skitduktig! Du känner att du offrat tid med din man, och nu då du äntligen är ” klar” med detta tuffa på många sätt, njut av det och försök tänka att du gjort något väldigt bra men att det viktigaste finns hemma hos er och att nu kan du vara i detta och vila lite.
För hårt tempo och för stor prestationshets under lång tid utan perioder av återhämtning kan i många fall leda till utmattningssyndrom. Det är ingen rolig erfarenhet.
Ta hand om dig bästa Jessica!
Kram
Du sätter fingret på vad verklig lycka faktiskt handlar om! Man blir faktiskt inte lyckligare av att gå ner i vikt, lyckan kommer inifrån helt klart. Vi måste älska oss själva precis som vi är här och nu. Väljer vi sen att gå ner i vikt av hälsosamma skäl ska vi göra det, men då av kärlek till oss själva och inte genom självkritik. Jag har provat och det fungerar inte. Lycka handlar om att se sig själv här och nu med schyssta ögon. Detta är en träning varje dag. Ifrågasätta sina negativa tankar och peppa sig istället med positiva tankar. Välja utifrån sig själv i varje situation man möter. Vad behöver jag just nu? Vill jag det här? Vad försöker min kropp säga mig nu? Vi lever i en alltför ytlig värld om du frågar mig. Vi får inte glömma vår inre värld, det är där svaret på lycka finns tror jag! Eller vad tror du/ni??
Jag är aldrig nöjd med någonting känns det som. Jag känner alltid att jag kunde ha presterat och gjort mer, bättre, snabbare etc. Jag vet inte varför jag gör så här mot mig själv, men ett bra exempel var i våras då jag fick högsta vitsord på min avhandling. Var nöjd och tillfreds en dag, sedan såg jag bara vad jag kunde ha gjort annorlunda och bättre.
Det är otroligt tungt och jag försöker komma ifrån det, men just nu är jag i en period i livet där jag inte är helt nöjd och tillfreds med hur min vardag ser ut och jag tycker jag stampar på stället med studier etc och inte kommer vidare. Nu har jag fått ett kort speciallärarvikariat vid sidan av universitetsstudierna och det är alldeles fantastiskt, att känna sig behövd och uppskattad när man får hjälpa eleverna.
Tack för en bra blogg som visar att livet inte bara är sockervadd och glitter även om alla bitarna så att säga finns på plats.
Tänk på att muskler väger mer än fett, fortsätt kämpa du är grym! Heja heja ????
Det blir nog ett tungt liv om en hela tiden ska eftersträva maximal lycka. Lär dig att njuta av att du har det så fucking jävla bra istället. Du har familj, tak över huvudet, jobb, fritid, vänner, hälsa, mat på bordet etc. Det blir inte mycket bättre än så. Livet är en bergochdalbana. Ibland är en nere, ibland är en lycklig som tusan. En måste tillåta det – det kallas att leva.
Jag som är äldre än vad du är förstår inte detta med ”maximal lycka”! När blev det så att det är vad vi förväntar oss av livet? Hur har vi ens mage att hela tiden kräva en känsla av ”maximal lycka” för egen del när världen ser ut som den gör? Det finns ingen rimlig möjlighet för oss att vara maximalt lyckliga när en stor del av världens människor inte har hem, ingen trygghet, inte mat för dagen. När vi vet att miljön körs i botten av våra ansträngningar att få leva i lyx. Nej, lyckan finns inte i våra egna bubblor som vi visar upp för omvärlden. Den finns när vi ser oss omkring och undrar hur vi kan hjälpa till för att förbättra något för någon annan som har det sämre än vad vi har. Då känner vi också att vi växer. Vi är fortfarande lika ofullkomliga, och otillräckliga men vi hjälps åt och stöder varandra. Ditt egenvärde Jessica är bara ditt eget. Det kan ingen annan ta ifrån dig med sina åsikter eller sitt sätt att se på dig. Ditt värde är oberoende av hur mycket du väger eller hur du ser ut tom vad du lycka med eller inte. Det är inget konstigt att din lycka finns i kärleken till Elsa det är helt normalt. Så länge vi sitter fast i oss själva finner vi inte LYCKAN utan tomhet. Din generations oerhört högt ställda krav på er själva oavsett om det gäller perfektion eller lycka är inte grogrund för någon lycka alls. Det viktigaste är inte vad vi känner utan hur vi tänker. Att vi arbetar på vårt sätt att se på saker. Om jag vill ha till en förändring så är det mitt eget tänk kring det jag måste förändra. Så ser jag på saken. Skickar dig en stor kram och säger dig sanningen: Du är värdefull precis så som du är!
Vilken bra kommentar! Jag både håller med dig OCH behöver höra/tänka/känna samma ord själv.. är i samma generation som Jessica och känner såå igen mig i både det Jessica skriver och det du beskriver om hur det bör vara. Det är bara så sjukt himla svårt att leva efter det! Man hamnar så lätt i samma ekorrhjul av tankar som snurrar runt runt i huvudet och det som gör mig så fruktansvärt irriterad och rent av arg är att det är så triviala saker som uppfyller hela ena tankeverksamhet för att vi har blivit tränade i att tänka så genom hela livet. Det är vad som har och ska spela roll för oss. Utseende, yta, karriärer som andra bara kan drömma om, massa hobbeys osv osv. Inte större reflektioner kring livet och världen i helhet. Även om jag verkligen försöker ”tvinga” mig själv att tänka utanför mina vanliga tankespår så känns det liksom bara som att det flyger förbi sen, känns inte som att de tankarna går in på djupet så att säga, inte äkta.. för vi har inte fått lära oss att tänka så från början. Ja det är väl som det heter, svårt att lära gamla hundar att sitta (även om jag inte känner mig så jättegammal så är jag nog det i det här sammanhanget;)
Är en mamma på 44 år till en treåring… Håller fullständigt med dig! Mycket bra skrivet av dig. Amen på den!
Kram Jossan
Jag tycker du ska gå i enskild terapi gällande detta. Din insida ska du stå ut med i minst 50 år till – ge den kärlek! Och hey, det jag tror du beskriver är en klassisk ”mitt i livet-känsla” när man som vuxen inser att ”this is it” typ. KRAM
Känner igen mig i det där, att aldrig bli nöjd med något. Det är ett högt pris man betalar för den känslan. Jag skulle så gärna vilja känna att det jag gjort i livet duger.
Livet går upp och ner 🙂 vissa dagar är man inte nöjd med nått och andra dagar är man nöjd med allt! Så dagarna mellan topparna och dalarna är medel,
Tror inte man kan vara konstant lycklig. Hur ska man då kunna vara extremt lycklig som man är vissa dagar ? Man måste ha några dåliga dagar för att njuta av dom bra dagarna! Sen så ska dom bra dagarna vara flera än dom dåliga. Men allt går i perioder ! hoppad din fredagskväll och helg blir tre asbra dagar! Då du maxar lyckan!