Jessica Lagergrens

Nu har jag varit och lämnat Elsa på förskolan för andra gången. Hon brydde sig lika lite om att jag gick som igår och var mer intresserad av vad som hände i sandlådan än att vinka till mig. Jag pussade på henne och sa ”vi ses sen” och sen gick jag. Idag gick det mycket bättre för mig också och det kändes riktigt bra. När jag skulle gå och hämta henne igår sov hon fortfarande så jag fick sitta utanför vilorummet och vänta på att hon vaknade. Elsa hade gjort något på förskolan som hon inte har gjort hemma än. Hon reste sig upp mitt på golvet utan stöd – flera gånger. Hon var superglad att hon lyckades med det och sen har hon fortsatt göra så hemma hela tiden. Favoriten är att stå framför spegeln så att hon kan se hur det ser ut när hon reser sig upp. Jag älskar min lilla unge så mycket att jag sprängs. Nu tror jag inte att det tar lång tid innan hon börjar gå istället för att krypa. Elsa sov från 19 igår kväll till 07.30 imorse. Jag antar att det är mycket intryck att ta in som ska bearbetas under natten. Hon var pigg som en mört när hon vaknade och på supergott humör.
Ikväll är det träning som gäller igen. Det ryktas om att det blir ass-camp! Så härligt! Igår missade vi ett pass då Angelica kände sig hängig och Ibbe var tvungen att jobba över en stund. Det är det enda jag kan sakna med att inte bo i stan, att ha nära till allt. Nu kräver det väldigt mycket planering och pusslande för att få det att gå ihop. Det ska bli skönt sen när vi har kommit in i rutiner med hämtningar och lämningar.